Dessa underbara dagar i ett töcken
Min favoritdag på året är julafton. Jag känner mig glad på julafton och de flesta gör sitt bästa för att skapa bra stämning. Dessutom äter alla hur mycket som helst, och alla barn blir tvingade att äta choklad tills de nästan spyr och ber om att få sluta (ungefär sådär går det till i mina familjer). Därför var jag så spänd i tisdagskväll när jag gick och la mig. Jag kunde nästan redan känna doften av julafton! För visst doftar julafton på ett speciellt sätt? Inte som alla andra dagar. Andra dagar brukar lukta, julafton doftar.
Sedan blev det onsdagen den 24/12 och vad händer då? Jo, tre femtedelar av familjen är sjuka. Jag, mamma och en syster. Vad händer sedan? Jo, vi får liksom ställa in julafton lite, ungefär be våra gäster att inte komma. Så där låg vi, nerbäddade i varsin soffa med 39 graders feber hela dagen. Nu ska jag inte klaga för mycket, vi hade ganska mysigt ändå. Dessutom utspelade sig följande; jag låg ensam på undervåningen för att inte smitta övriga som satt på övervåningen, då jag plötsligt ser och hör någon klampa upp på altanen. Denna någon är ingen mindre än en tomte som står och vinkar till mig genom fönsterrutan. Vad gör jag? Jo, vinkar INTE tillbaks, stirrar vettskräm i några sekunder innan jag SPRINGER därifrån ropandes "MAMMA MAMMA TOMTEN ÄR HÄR!" Hela familjen kom ner och hälsade på mannen som uppgav sig vara "inte tomten, Santa Claus".
Där ser man, vissa utav oss är verkligen rädda för tomten... eh.
Igår var jag också sjuk, men jag valde att fira lite ändå med stadens övriga befolkning. Jag trotsade både feber och huvudvärk, det blev en mycket trevlig kväll som jag får sota för idag med sjukdom gånger 2.
Nu ska jag äta fudge och läsa det femte barnet.
