Kära Spanien,
MEN.
En sak stör mig. Under lägenheten vi hade fanns en igenstängd kopieringsaffär. Nu har den öppnat - och det är världens kiosk med tidningar, choklad.. eh.. ja ni vet, allt som en kiosk har. Pepsi och cigaretter till Janne. Choklad till mig. Varför kunde inte den ha legat där medan vi fortfarande bodde kvar?
Det är typ vad som har ändrats. Förutom att jag saknar de andra som är hemma enormt jättemycket. När jag kom till Madrid var jag tvungen att börja skratta lite för mig själv, jag var sa himla glad! Det var jättevarmt och fint väder i Europas lilla New York och människorna var glada och pratade högt som vanligt. Jag drack kaffe med Sebastian som hade pa sig hela fina pilotmunderingen, det var jättekul att träffa honom igen. Han körde mig genom världens myller, genom fulla gator, förbi Madrids broadway och slutligen till busstationen.
Jag satt bredvid en Madrilenare som förut varit Sevillianare. Han gick igenom skilsmässa och vill förändra livet. Allt det där plus tusen saker till vet jag eftersom spanjorer inte är rädda för att prata. Jag fick sova lite ocksa, sju timmar senare stannade bussen i Huelva och Melody mötte mig pa stationen. Ah vad fint.
Vi hängde med Nena och Frederico pa Mandala som äntligen hade öppnat igen, det var underbart. Idag har vi varit pa stranden hela dagen och imorgon är det lite fester av olika slag pa schemat. VÄRME!
Puss!
Kärlek del II
- Hej!
- Hej min solstråle! Var har du hållit hus?
Han hade ont i hela kroppen men log alltid från hjärtat.
- Jag har varit i skolan vet du väl, var är du på väg?
Hon gav honom en kram. Det skilde 68 år mellan dem men kramar känns alltid likadana. Om det är bra kramar. Detta var en bra kram. Han luktade lite som hennes farfar hade gjort, lite tobak och väldigt gott. Han hade akvarellfärg på fingrarna och några skrattrynkor vid ögonen. Han var lite solbränd och hade nog varit en James Dean för 68 år sedan ungefär. Han hade en fru, hon var sjuk och kunde inte bo hemma med honom.
- Jag ska åka till min fru, det är ju onsdag!
Hon mötte honom nästan varje onsdag. Varje onsdag stod han och väntade på taxin, rak i ryggen och log mot alla. I händerna hade han choklad och blommor, olika sorter varje vecka. Han bjöd henne alltid på de godaste. Det var ingen punchchoklad, så hon tyckte om alla. Varje onsdag hade han på sig en grå tweedkostym som passade perfekt, och varje onsdag luktade han lite för mycket rakvatten. Varje onsdag frågade hon,
- Hur mår du?
Och han svarade alltid
- Jag mår som jag förtjänar.
Hon sa
- Kul att höra att du mår så bra!
Sedan skrattade de ihop och hon kom in till honom ibland för att titta på några av hans målningar. Alla hade en historia och han tröttnade aldrig på att berätta. Han såg lite ledsen ut ibland, under helgerna och i början av veckan.
Men sedan var det onsdag igen och han stod och väntade på taxin med blommor och choklad i händerna och kärlek i ögonen.
Förra våren
Så jag fortsätter.
Idag var jag i Göteborg med Mini. Vi hade en väldigt mysig dag i solskenet. Jag känner mig som en solstråle när jag är med henne.
För två veckor sedan åkte jag till London med Lotta. Det var skärtorsdag och lite soligt bakom några gråa moln. Köldpriset tog bussen från flygplatsen till Victoria station, alla fönster var nämligen ÖPPNA (?) i över en timme. Alla klädde på sig i bästa bestiga-Mount-Everest-anda och håret fläktade som om vi åkte båt jävligt fort. När vi kom fram försökte en kille göra sönder Lottas väska genom att hoppa på den några gånger. Men inget hände, det var bara en anekdot. Vi gick runt överallt tror jag, Hyde Park, Oxford street och Harrods. Åt en fantastiskt god middag på Hard Rock innan vi gick tillbaks till vårt slovenska spökhotell. Det var väldigt spännande, golven och korridorerna var som tagna ur The Shining och personalen hade stora gluggar mellan tänderna och gav svarta blickar. Men ändå vänliga. Vi var lite rädda, det var bra spökstämning med åska och regn. Vi mötte trevliga människor som ville hjälpa oss när vi inte hittade, det finns faktiskt sådana!
På fredagen gick vi till London Aquarium och det var bäst. Jag fick se fyra sorters hajar och det var så himla kul. Jag älskar akvarium. Sedan åkte vi ut till Camden där vi strosade en stund tills klockan blev åtta, då tog vi en buss till Red Lion and Sunshine där Sofia jobbar. Världens mysigaste pub med världens godaste mat, dessert och vin. Det var kul att träffa henne och se vad hon gör. Tänk att det där är hennes liv, och har varit i tre år. Det kändes så skönt. Jag var glad för hennes skull.
När vi kom hem på lördagen var det påskafton. Kära Janne hämtade oss på flygplatsen och solen sken. Jag skulle åka till Stockholm med min lilla familj men vi kom inte längre än till bilkön genom Jönköping... Det var nån utställning på Elmia som tydligen inkluderade sjukt många gamla amerikanare (bilarna då alltså) och helt sonika - vår motor börjar koka. Jo det är sant. Vi fick, tillsammans med polisen, putta bilen, bärga den, tömma den osv. Tillslut satt vi i Märsta med Mari-Anne och åt kyckling med röd curry. Vi somnade i världens svit och åkte Business till New York på söndagen.
Jag och mamma skålade med champagne och NK praliner från buffébordet när vi lyfte. Helt loco var det. Massage i sängen, vinlista och lång meny. Efterätter och sightseeing över Island. När vi kom fram var vi glada. Vi sprang runt överallt. Tittade på alla. Njöt. Calle satt sönder hyllor på Gap, glömde kepsen i en taxi och blev sjuk men det gjorde inget.
I New York var det 27 grader och solen sken genom tunna maräng-moln. Jag är kär i dig New York. Det pirrar i magen och jag vill le tills jag blir yr och måste lägga mig ner i gräset.
Thursday I don't care about you
Här i Marrakech var jag för några månader sedan. Gick runt där på torget och provade små goda underbara maträtter. Kikade lite förvånat på alla som åt med händerna och slickade sig om fingrarna. Kände mig ganska västerländsk. Gick runt och andades in doften av alla möjliga kryddor, tittade på när tyskarna köpte strutar med kilovis av oliver, höll på att snubbla på alla ormar och apor i koppel, blev snuvig i näsan och fick köpa ett svart pulver att sniffa på ett fallfärdigt apotek, jag stack mig på en giftig kaktus vid Atlasbergen och har fortfarande ett rött märke på fingret, såg sparris växa som ogräs. Vaknade, åt och somnade till böner som genljöd genom hela staden fem gånger om dagen, kände mig rädd. Jag tyckte det var synd att ingen borstade tänderna, kände mig ganska västerländsk. Tyckte synd om barnen som sov i gatuhörn, kurade ihop sig tätt intill en utmattad mamma med trasiga kläder. Tyckte att världen är lite korrupt.
Me voy esta noche con lágrimas en mis ojos...
Inte okej. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag lyssnar på Mr Moon och håller med. Igår hade vi som sagt den sista måltiden med gänget. Sista cappuccionon på Casablanca. Sista promenaden runt stan klockan 02.30. Jag vet inte hur många gånger jag började gråta. Idag kommer Jonsey och några andra för att säga hejdå. Bussen till Madrid går 22 ikväll och vi är hemma ett dygn senare ungefär. Hemma i Sverige alltså. Fattar inte riktigt det.
Konstigt. Jag har träffat så många människor här, minst 150 olika ansikten har man liksom kunnat räkna med att stöta på några gånger i veckan på olika barer och sådär. Kanske 20 personer som vi verkligen har hängt med, och utav de 20 kommer jag sakna ungefär 7 personer väldigt mycket. Så det riktigt gör ont i hjärtat och jag har lite panik i bröstet. Jag är verkligen glad över att ha fått träffa sådana fina vänner. Som tur är kommer Janne till Sverige snart, han och Lisa har krypit långt långt lååångt in i mitt hjärta.
Vi ses snart Spanien, me encanta todo aquí, para siempre en mí corazon. Echaré de menos todo lo que tanto. Me encanta España y sentirme como en casa.
HJÄÄÄLP
I onsdags var det Goodbye-party i Casa Bonita. Det var hur kul som helst, som vanligt. En tjej trillade, slog i huvudet och blödde ner hela huset. Det var olyckligt. Vi andra hade roligt, pratade om alla ställen i Italien vi måste åka till och drack lite Sangría. Jag konverserade på tyska i 20 minuter med våra kära Holländska killar. För det otränade örat kan ju 20 minuter låta som lite, men med tanke på mina ringa kunskaper i tyska var det sjukt bra jobbat. Senare gick vi till La Choza där Janne fick stryk, vissa gjorde en nummer 2, dvs gick tre minuters gångväg från klubben för att lägga sig och sova mitt på gatan. Vi dansade till Empire State of Mind och vad glada. Hemvägen var som vanligt, Jonsey och jag summerar vad vi gillar och ogillar. Dessutom berättade jag för Valdas exakt vad jag tycker om basketkläder. Men det är väldigt hemligt.
Igår hade Tim goodbye-party i sitt hus. Alla var trötta och Jurij var inte okej. Han gav mig 1 euro och sa "I wanna take a ride on you." Alla blev tysta och Janne blev arg.
Idag har vi ätit på Hamburgerbaren för sista gången. I solen, utan jacka. I 25 gradig vårvärme. Underbart. Vi köpte bussbiljett till Madrid på söndag. Helt plötsligt känns allt så verkligt. Märkligt. (Rhymes!)
Jag kommer sakna allt så mycket. Tur att Lisa och jag har varandra iallafall.
Spring in My Heart
Give it for Granada,
G r a n a d a was fresssssshhhhh
I fredags klockan 06.00 gick Janne, Lisa, Melody och jag till el comedor där bussarna väntade. Konstigt att se alla vänner så tidigt, aldrig hänt innan. Eller jo, alla gånger vi är på fest men då är det ju av helt annan anledning. Ok, fullkomligt ointressant. Vi snappade den bästa bussen, förstås, och satt med Fantastic Four längst bak, förstås. Det enda som var 100% störande var att Iceman var på speed eller något, pratade oavbrutet. Eller ursäkta, skrev jag pratade?! Menar skrek, "sjöng", vrålade, försökte vara rolig etc. Sedan bråkade Alex med en tjej om vem som skulle få den sista platsen i baksätet - á la dagisbarn.
- Don't you think it's fair that I get the space?
- No.
- But I was here first.
- Can you understand me?
- No. Can you undertand me?
- No.
- But I talked to the busdriver.
- So did I.
- I'm not moving.
- Me neirther.
- Let's throw a coin.
Vi andra höll på att dö. Hur pinsamt kan det bli... Tillslut flyttade sig någon annan och det blev två lediga platser. Alex satte sig bredvid tjuriga tjejen, sträckte fram handen och sa. "I'm Alex by the way". Då kunde vi inte hålla oss längre. Framme vid Alhambra var luften så fin. Nästan som Sverige, det gick jättebra att andas. Vi tog många fina kort trots att Janne flertalet gånger påpekade "there are nicer ones on google".
Vi drack Sangría och fiestade som vildingar likt en High School movie på vårt hostel. 170 studenter tog över det där stället, skulle jag säga. Sprang från rum till rum, skrattade och sjöng. The Dutch guys rum förvandlades till något slags Fraternities and Sororities Mekka. Jonsey introducerade sitt nya favoritord, fressshhh. Det roligaste på kvällen var när några east european killar tog av sina tröjor. Jonsey stirrade på dem och sa "that's not fressshhh... Wanna see fresshh?" Och tog av sin t-shirt... Skapade kalabalik.
We gick till en bar (tog approx en och en halv timma). Det var roligt där. Och billigt. Vi vaknade sent på lördagen. Melody, Lisa och jag delade rum och det var världens bästa. Vi tog en tripp till stan, var trötta... Åt mat på en fin restaurang... Var trötta... Gick till vårt Hostel och sov... Vaknade, gjorde oss iordning, gick till Janne och Jonseys rum, drack sangría och berättade roliga historier. Vi hamnade på en tråkig bar där jag (!) somnade med huvudet lutat mot Lisas axel. - Va fan!!, tänkte alla andra. De väckte mig genom att skynda till Granada 10, världens häftigaste klubb. Gammal biosalong som gjorde stämningen perfekt. Jag svär, det var som X&Y i en biosalong! Underbart och vi dansade fötterna av oss. J, J, Lisa och jag försökte hitta mat senare. Det gick inte bra så vi åkte till vårt Hostel. Melody hade vår nyckel så vi var tvugna att fråga efter en extra. Jonsey tyckte det var heeelt insane att man kan få en extranyckel; "ehh... okeeeej. I saw a cool laptop in someones room... Hola Señora... I forgot my roomnumber. Think it's 210. But can you please give me 216 and 217 AS WELL?.... just in case..."
Sedan somnade han. Vi sov två timmar, satte oss på en buss. Fick veta att erasmusstudenter aldrig mer får bo på det fina hostlet, okej vad synd.. Bussen stank bakfylla. Usch. Vi satt på cafeer och restauranger i tre timmar innan vi kunde åka hem. Det var skönt att komma till Calle Magallanes.
Jag öppnade dörren, såg solen lysa in över vårt fina vardagsrum och kände mig lite sorgsen. Om en vecka packar vi och lämnar detta fina ställe. Vill INTE tänka på det.
El gran finale (TORSDAGSKLUBBEN OM TVÅ V.)
Sådär ja, mina kära. Idag skrev vi final i spanska, skulle väl säga att vi ran the show. (Hoppas jag, pinsamt om jag har fel). Hur som helst. Heelt slut var vi ikväll efter tentan. Gick till Mercadona och handlade lite goda saker, tittade på Family Guy i nån timme och nu slocknar vi alla snart. Hoppas jag. Imorgon åker vi till Granada över helgen. Det ska verkligen bli roligt, särskilt eftersom vi är 170 studenter som hänger på.
Nu till det mest spännande av allt; bussen går klockan 07.00. Vi måste vara vid bussen 06.45. Det tidigaste vi går upp här i Spanien är ungefär klockan 12. Det är liksom tidigt. Vi går och lägger oss mellan 03-05. Nu ska vi gå upp vid fem. Hemma hade det inte varit farligt alls. Vad fort man kan vänja sig.
Förresten, världens historia här. Jonseys utbildning kräver att han studerar utomlands en termin, vilket han nu gör här i España. För det första missade han ansökningstiden till erasmus. Så han fick betala för allt själv, inga stipendier. Men det löste sig för honom ändå, vilken tur den killen har, tänkte jag. Han rycker alltid på axlarna när det händer något och klarar sig alltid. Nu till det bästa, han har skrytit om hur få poäng han måste läsa här. Bara 9 st. Alla har påpekat att det verkar förvånansvärt lite. I förrgår läste han broschyren inför utlandssemestern. Smart. I slutet av terminen liksom. Då fick han veta att han minst behövde 18 credits, annars måste han göra om terminen. Han sa att hans pappa inte skulle låta honom komma hem om han inte löste det. Och han löste det på två dagar, helt otroligt. Fast terminen är SLUT i princip. Nu är allt lugnt och han kommer gå balistic i Granada.
Igår drack vi kaffe på Casablanca med Melody, Alex och Vicky. Ibland säger V konstiga saker. Jag sa att jag inte var så bra på matematik, men på andra saker. Då sa hon "really? ... like what?". Helt allvarligt. Ehh okej...
Underbara Lissabon. Minnen i fickformat.
No shit, Sherlock!
Passande, kan man tycka, var att ikväll kom Jonsey hit och vi tittade på den nya filmen Sherlock Holmes. Väldans fin tycker jag. Han hade ett och annat ess i rockärmen den där Holmes.
Tänk om jag hade... lite mer tid.
Men icke sa nicke. Exakt om två veckor sitter Lisa och jag på bussen till Madrid. Med massa väskor i bagageutrymmet. Det känns helt egendomligt.
Igår var det Bad Taste fiesta i Casa Bonita. Alla hade laddat hela veckan, alla hade ställt in sig på att ha kul efter en veckas oavbrutet studerande. Det blev roligt, alla var glada. Förutom att det började lite märkligt... Lisa och jag var bjudna på en liten fest för att byta julklappar. Vi kände egentligen ingen förutom vår norska vän. Stämningen var lite stel... Vi åt god mat iallafall, och Lisa knäppte upp varsin öl åt oss och sa "Swallow and smile..." . Det roligaste med den där lilla festen var när den tog slut och vi mötte Fantastic Four utanför. Jonsey, Janne, Lisa och jag fick som vanligt tag i den galnaste taxi chauffören av alla, han satte kepsen bak-och-fram, pumpade upp volymen till max, tog min hand och började dansa samtidigt som han körde. Så sa jag på skämt "quieres venir con nosotros?", då skulle han plötsligt ha mitt nummer. Jag torkade svetten ur pannan, sa att jag inte hade någon mobil (sämsta lögnen EVER) och allt slutade med att vi inte ens behövde betala fullpris, perfekt.
Casa Bonita var kul, förutom att jag råkade ge vinäger till Sebastian och Janne, istället för vin. Det var inte okej, jag blev the bad guy för en stund. Vi dansade några timmar på La Choza innan vi kom hem. När vi var hemma för övrigt, la jag mig vid fotändan av Lisa och Jannes säng och sa "I can be your dog". Somnade där, perfekt ställe.
Denna söndagen har varit totalt förstörd. Jag har varit så trött. Försökte gå till parken med Lisa och Janne, men jag fick ligga på en bänk som en annan hemlös och vänta medan de gick en sväng. Där låg jag i solen och slumrade. När vi kom hem somnade jag i sängen. Vaknade sent ikväll och gick ut på en riktig promenad. En lång och skön en.
Imorgon är det måndag och det är min fixar-dag. Massor att göra. Plugga som en stolle.
Jag, Janne och Jonsey - with Bushido in our ears
Vecka 53
Idag är det söndag, eller tekniskt sett måndag. Söndag natt. Det har varit ett annorlunda julfirande här vill jag påstå! Självaste Christmas eve spenderade vi här hemma i Swedish Guesthouse. Lisa, jag och Janne lagade mat i flera timmar till en julig fin buffé. Vi dukade med julduk, köpte juldoftande apelsiner och After Eight, tände hundra levande ljus, tände den söta lilla julgranen och jag vek origami utav våra julservetter, hjärtan och franska liljor.
Melody, hennes pojkvän B och Simone kom till oss och åt. Det var gott. Men Simone var lite märklig, hon sa "i'm a vegetarian. Oh! I would like to taste those meatballs!" Ok, be my guest typ.
Vi spelade spel och hade skojigt tills klockan blev strax efter 00.00, då bestämde vi oss för att ta en promenad genom Huelva för att se vad som hände. Nog hände det saker!! Klockan 01-02 fylldes Merced och alla gator runt omkring av ungefär heeeeela Huelvas befolkning. Jag har aldrig sett så mycket folk! Det var världens fiesta och alla var glada! Vi träffade José som skrattade åt att vi filmade hysterin, träffade en liten kille som blev stående häpen när jag (efter tio minuters utfrågning) sa my name is alexandra, ok see you. Vi träffade Alejandro som var tillbaks, han bjöd Janne och Lisa på förfriskning mitt på torget och vi pratade med hans vänner. De var roliga, två av dem är enäggstvillingar och sjukt lika. Alejandro skröt om att han hade förbättrat sin engelska, sedan sa han "i will go and piss me". Typ rätt iallafall.
Mellandagarna har varit lugna. Idag var jag ute och gick någon timme. Det var det bästa på länge. Vår nya Sinatra - Jay-Z i min söta iPod och frisk frisk frisk luft uppe på högsta höjden i Huelva. Det är grönt och doftar eukalyptus. Underbart. Vi var ute och åt ikväll, blodig stek för Lisas del. Imorgon ska vi plugga, städa, träna och på tisdag kommer Jannes vän Jakob hit! Det ska bli roligt. På torsdag åker vi till Portugal igen.
Nu ska jag faktiskt sova, tidigast på jag vet inte hur länge. Det kliar under mina ögonlock.
Snart Julafton
Julafton är ju årets finaste dag, och kvällen innan - den 23:e. Jag skulle allt velat vara hemma en liten stund, det vore mysigt. Vi får det också mysigt, (Fredde är i belgien) vi var på IKEA igår och köpte svensk mat. Vi har julgran med paket under, ren lägenhet, julmust och varandra. Snart ska jag nog springa till stan för en sista liten julklappsjagning.
Jag tänker på er där hemma, lite cheesy bild men jag menar det. GOD JUL!!
FEBRUARI?!
Vi har jättemysigt hemma i lägenheten, det är rent, julgranen är pyntad och lyser så fint, ljus är tända. Vi myser med julmust och pepparkakor.
Igår tittade vi på skräckfilm med Melody och hennes pojkvän. Fredde har varit spårlöst försvunnen i fyra dagar nu, vi skulle åkt till IKEA idag... Så konstigt. Han hatar verkligen oss.
Janne, Lizzza, jag och Jonsey
Slutet av februari närmar sig
I torsdags hade Lisa och jag vår sista föreläsning. Vi sprang till Jonesys lägenhet på Plaza del toros, satt vid köksbordet med honom, Janne och Gerri en stund. Sedan sa vi hejdå och God Jul. Lite sorgligt. Jag gav Jonsey Marabou mjölkchoklad i födelsedagspresent. Som tur är kommer han tillbaks i januari.
Melody är tillbaks! Vi tittade på film och åt choklad med henne. Jag har haft världens bråk med Fredde. Jag skrek tills rösten tog slut och han är den mesigaste barnsligaste och största lögnaren född 1988 jag någonsin stött på. Det handlade om städning - tyvärr kan jag inte gå in på ämnet i närmare detalj då jag känner frustrationen stiga här.
Det var jordbävning här för några dagar sedan. Vi satt på en bar och märkte inte så mycket, men våra vänner vaknade av att rummen skakade. Lite otäckt.
Igårkväll var vi ute och åt på Tapieto som har vääärldens godaste tonfisk i tomatsås. Det låter ju inte direkt förstaklass, men den där tomatsåsen skulle jag inte kalla tomatsås. Den är himmelskt god.
Klockan är 15.30. Lisa och Janne sover fortfarande. Ikväll kommer Melodys pojkvän hit och vi ska laga mat, spela spel, klä julgranen och lyssna på julmusik. Vår lägenhet har varit som en vissen blomma, men jag har precis städat undervåningen i två timmar och jag tror den kommer knoppa upp igen.
Vad gör ni? Hur mår ni? Jag vill också ha snö!
