En påminnelse om den ljuva barndomen

Imorse (jag föredrar imorses) fick jag ett högt oväntat men åh så välkommet telefonsamtal från Linda. Hon är hemma! Det faktum att hon faktiskt bor i Göteborg, som mätt i Texasmått ligger "jättenära" Ulricehamn, bortser jag ifrån lite för nästan varje gång hon kommer hem känns det som om hon vart på andra sidan jorden. Det är härligt att ha vänner som ger ens barndom ett ansikte, så fort man ser dem är gamla minnen inte längre bara fragment utan högst närvarande! Vi åkte och hyrde Greven av Monte Cristo och vi (jag) åt choklad.

Igår och idag har jag julstädat x10. Mitt rum har aldrig luktat såhär rent. Jag har dessutom känt av min ålder som påminner mig om att jag inte är odödlig; man börjar bli gammal när man....

... upptäcker att man antagligen är dammallergiker. Det upptäcker man inte när man är 13.
... när man tänker "jaha, det där blir krångligt att städa och damma" innan man köper något
... efter att ha dammsugit eller torkat golvet tittar nöjt samt konstaterar "det ser så rent ut! vilken skillnad!"
... man vill gärna påpeka hur rent det luktar överallt, och säger till sin lillebror "ser du inte att jag har städat?"
... man säger till sina syskon "snälla, smutsa inte ner i hallen! Jag har ju precis städat!"
... inser att man inte kan ligga på knä och dammsuga i flera timmar för att MAN FÅR SÅ ONT I HÖFTEN

Så att träffa en gammal kär barndomsvän piggade verkligen upp efter insikten om att åren går...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0