Jag är kär i våra minnen

Igår hörde jag en jättebra sång. Alltså, den var sådär bra att man undrar vad kompositören tagit för att åstadkomma något sådant. Fattar ni? Musiken är perfekt, pianot klingar i sin bästa klang, rösten är underbar, texten är sådär autentisk och helt verklig. Hur som helst, i sitt psykedeliska rus har han iallafall skrivit världens bästa låt. Så då var jag tvungen att skriva ett mejl till honom och tala om detta. Jag inledde med att han antagligen är upptagen och så med tanke på sitt yrke, och säkerligen inte kommer svara. Men då SVARADE han och bokstavligen bjöd mig till en spelning i NY. Sådana människor prisar jag!

Idag har jag organiserat en massa mattepapper och hittat ännu fler jättesmarta saker jag och Lisa skrivit när vi pluggat. Bland annat klassikern "detta hoppar vi över, det är onödigt att lära sig nåt man inte kan" och "det är tre skivor, varav den minsta är störst."  Inte konstigt att den uppgiften var svår att lösa liksom.

Sedan var jag och Nicky ute och gick utanför stan. Det är skönt att gå med dig hermana, och lätta på hjärtat lite. (Mycket)