Jag är kär i våra minnen

Oväntat nog, skrattade jag så mycket igår att jag ONT i kinderna idag. Vi i torsdagsklubben har jämt kul. Jag älskar torsdagar, bästa dagen i veckan! Emma hade inflyttningsförfest i sitt kollektiv. Där samlades som vanligt massa glada studenter med hål i plånböckerna, glasen och sådär. Efter att Denise och jag hade haft egen fest i köket gick vi allihop raka spåret mot slutdestinationen, club de panko. Varje gång vi går ut så skryter jag en massa, vilket är ganska spännande med tanke på att jag aldrig skryter om något som har med mig själv att göra - utan jag skryter å Lisas vägnar. Hennes fantastiska sifferminne blir som ett esse i rockärmen ungefär;

Jag: Hör på detta då - LISA! Vad har jag för studentinloggningsnummer?
Lisa: S072301 (just like that! VEM om inte någon med sjuk känsla för siffror memorerar någon annans inloggningsnr?!)

En bidragande faktor till mitt kind-ont var när Lisa blev lite irriterad över att en riktigt tråkig person, "oktober 77" inte ville köra dancemania utan att tro att hon ville fråga chans eller nåt;

Lisa: Erkänn att du inte vill dansa för att du har flickvän?
Oktober 77: Mm, och tre barn.

Sedan kallde han sin kompis flintskallig. Han var inte flintskallig. Han hade rakat av sig håret. Varför är det så många som tror att man är flintskallig då? Flintskallig är man när man är gammal och tappar hår. Inte när man rakar av sig det.