Jag är kär i våra minnen

Holly, Big L och jag fräste upp (ner) till Göteborg i en röd flamma (bilen) i fredags. Vi letade efter kolonistugor små som skjul men hittade istället världens mysigaste små hus med världens grönska överallt. Hanna odlade gurka i trädgården, det växte vinbär och äpplen överallt. En härlig go idyll, så att säga. Vi grillade och åt god färskpotatis, skvallrade och skrattade tills käkarna värkte. Precis som vi gjort hela våren! När kyliga vindar började vina och när Linus-Ida hade ramlat klart i buskara gick vi in och dansade oss varma till Paul Simon. Alla som varit på Hyllan fattar vad vi snackar om. Alla snackar om det. Klockan passerade 22 och vi åkte vidare till världens bästa Smögen.


I Smögen träffade Holly ungdomar. Obs, lägg märke till hur jag väljer mina ord. För det första vet jag inte riktigt hur dessa ungdomar kom in på Hamnen 4. För det andra vet jag inte hur det är med er, men det ringer för mig en liten varningsklocka i bakhuvudet vad gällande yngre män/pojkar. Holly träffade en ungdom. När han slutade sexan tog hon studenten. Det är jättekul tycker jag. 

Okej, för det tredje: hur ofta lackar man inte flera gånger på män som tar sig friheter? Rakvattenstinkande norrmän hängde efter oss och jag sa till Lisa, att tar de på mig eller henne EN gång till, så fan smäller det. Vi dansade till Freestyles gamla sånger varpå jag känner att det äckliga rakvattnet närmar sig. Gött, tänker jag, vänder mig om och ger norrmannen en käftsmäll som heter duga. Ett eko ljöd genom Hamnen 4, Holly höll för munnen, flämtade "Men Pixie..." och Lisa tyckte att det var ett sjukt stort garv. Bästa på länge!

Snipp snapp slut, så åkte vi hem från en dansande västkust och somnade i Hollys stora sköna säng klockan 05.30.