Jag är kär i våra minnen

Hola amigos! Qué pasa? Den här veckan har varit speciell. Som vanligt. I måndags skulle Lisa, jag och Janne äta tapas på La Taberna. Vi kom dit klockan 23, mötte Michi, Jurij och hans kompis Leo. Janne insåg att de serverade Heineken för 1 € och sa "ok, it's monday, let's get drunk for no reason." Vi gick till Abuelos där vi var helt ensamma med bartendern, hennes mamma (65 årig galen tant) och en kuban som trodde han var Jay Z. Vi körde tequilarace och dansade tåget, hur kul som helst. Tanten tyckte att Jurij såg ut som en rysk maffiaboss, ganska sant.

Tisdag var en härlig dag. Jag drog ner mina speciella Spanienpersienner (depressions-persiennerna nummer 1) som gör att absolut NOLL ljus tar sig in i rummet. Lisa, jag och Janne låg i min säng hela dagen och tittade på film och åt choklad. Senare kom Jona, Michi och Sebastian hit för lite filmkväll (omväxling). Vi beställde mat, tittade på Into the wild och Superbad. Mysigt.

Igår var jag i Sevilla och handlade varma kläder. På kvällen kom samma människor som i måndags hit igen, klockan 12 förra natten fyllde Lisa år och vi fick vår gemensamma födelsedagspresent från Sebastian och Michi - en HEATER! (vad heter det på svenska?) Världens bästa present hur som helst med tanke på att vi inte har något värmesystem i lägenheten. Fantastic four sjöng tyska födelsedagssånger och efteråt gick vi till Moulin Rouge.

Idag är det ju Lisas riktiga födelsedag, så vi (13 pers) ska gå ut och äta och sedan gå till Soho för Tequilarain. Ingen tequila för mig dock, antibiotika talar;

1. Jag vaknade med något jag skulle vilja beskriva som fuckface. Någon slags allergisk reaktion som yttrade sig hemskt ogynnande. Vi var på pharmaciat och hos doktorn. Jag fick lite antibiotika. Hoppas det försvinner.
2. Jag ramlade nyss i trappan. Smärtan är olidlig.

Idag är inte min dag. Hoppas det är Lisas!