Jag är kär i våra minnen

Här hemma är det lite kaos, ungefär som i Ensam hemma när flera familjer ska åka bort och springer runt i sista minuten och ändå glömmer saker. Förutom att vi bara är fem stycken. Men imorgon ska vi iallfall flyga till Sthlm och på torsdag till New York. Verkligen roligt!

Skönt att slippa alla omotiverade föreläsare ett tag, igår var ändå en av våra IT pedagoger väldigt smart;
Jag: Hej! Du kunde ju inte läsa mitt USB med filmerna, så min kompis Lisa har med sin dator idag med filmerna på.
IT killen: Jaså, lägg den i mitt fack då.
Jag: Öh nej jag tror inte att jag tänker stoppa ner Lisas laptop i ditt fack?
IT killen: Nähä, bränn på en cd då.
Jag: Men det kommer ju säkert inte fungera att läsa filerna då heller! Kan du inte bara titta nu när vi har med datorn? 3 minuter!
IT killen: Vad tror du? Jag har annat för mig.

Tänk vad jobbigt om man gick runt och trodde att man var sådär viktig - vad pinsamt det vore. Jag skäms å hans, hans fru och barns vägnar (om han har haft turen att få några)

Nu ska jag packa ihop mitt handbagage, sedan hoppas jag verkligen att jag träffar alla personer jag har sett i alla filmer från New York där. I helt autentiska situationer, eller nej förresten, helst i sina roller. Och så vill jag att det ska vara vår i Central Park!