Jag är kär i våra minnen

Vecka 19 har tveklöst varit en av vårens bästa veckor. Igår tog Lisa och jag med oss Justine hem (hon hade inget val). Vi bjöd henne på lasagne och tvingade henne till umgänge några timmar. När vi var redo tog vi bussen till holmen där Dunis och Helen väntade. Under resans gång fick vi lära oss en och annan ny raggningreplik, tex - "du, du som är så trevliger, vada är det du heter?". Vi tog ett och annat glas, spelade spel och jag försökte på alla sätt lägga upp planer för att överlista vår Teknik 8:a. Jag lyckades inte, hon är alldeles för smart. Tur att jag inte är snål med att unna medspelare vinster och framgång...

Vidare diskuterade vi skolan, tentor, seminarier, anteckningar. SKOJA. Vi har ju sommarlov! Eller vi har sommarlov med skolgång - det är underbart. Dagen/kvällen/natten gynnade oss alla igår, härliga samtal, härliga människor.

Dock, var the silverlining när Dunis (Teknik 8:an) ringde och väckte oss (Lisa och jag) imorse med besked om en stundande härlig brunch. Hon, Justine, Helen och Emsa handlade en härlig buffé som vi avnjöt tillsammans. Någon kom på bästeidén som innebar förlängt liv i form utav hysteriskt skrattande. Denna härliga skrattfest handlade om telefonsamtal och en Justine som ställde irrelevanta, fruktansvärt roliga frågor med inledningen: "...det KAN förekomma personliga frågor..."

Denna härliga symbios av skratt och umgänge gynnade alla i rummet!

Jag hittade en härlig bild att stjäla från allas vår favvo nattstadsfotograf