Jag är kär i våra minnen

I måndags var det fotbollsmatch i Borås. Emma, Lisa och andra galningar stod i IFK klacken medan jag åkte hem. Klockan var bara strax efter 19, solen sken och jag var faktiskt lite rädd. Lisa hade berättat några timmar tidigare att IFK änglarna (verkligen töntiga namnet) skulle slå sönder hela Borås om Elfsborg vann. Så i min paranoia skyndade jag mig till bussen. Dessvärre mötte jag en blodig och blåslagen IFKare som sprang emot mig, pekade och skrek "HOPPAS FAN INTE DU ÄR  BORÅSARE" (det flög spott och blod åt alla håll när han skrek). Jag tänkte att "slå sönder borås" även innebar att slå ihjäl människor och försökte att inte se så rädd ut när jag svarade att jag verkligen inte var boråsare. Då lämnade han mig i fred.

Igår lunchade jag god mat och glassbuffe med härliga vänner. Eftermiddagen spenderade Lisa och jag hos Denise och Justines AB. Lisa skulle klippa sig och färga håret. Snacka om en härlig konstellation, dessutom fick vi fika och en härlig pratstund. Denise tog på sig en t-shirt som gynnade henne i hårfärgandet, Lisa spärrade upp ögonen och sa:

Lisa: Teknik 8:an? Vadå, var du bra i skolan?!
Denise: Ja.
Lisa: På vadå?!

Hämnden är ljuv, tänkte Denise och färgade Lisas hår orange. (Skoja, men det hade vart sjukt kul)