Jag är kär i våra minnen

Jag känner mig lite stressad. Eller lite och lite, upp över öronen. På tal om öron är mina fulla av sand efter sex timmar på stranden. Vi har vår finalexam på fredag, jag hoppas det ska gå bra. Vi har haft tre andra exams och jag har klarat alla. Det vore ju en väldans otur att faila kursen på grund av sista examen. Igår hade vi vår sista kvällsklass och vi gick till museet i Huelva, det kändes ungefär som att ta världens största sömntablett och stämpla ut. Hur som haver, klockan 22 gick vi tillbaks till campuset (åkte bil faktiskt, Freddes pappa köpte ju en till honom) och tittade på våra vänner som spelade fotboll. Idag efter skolan åkte vi till stranden direkt. Jag har varit helt slut i en vecka nu och vet inte riktigt varför, det låter antagligen som att jag aldrig sover - men det gör jag faktiskt ibland... Jag tror att den här intensivkursen har varit lite för intensiv. Det man vanligtvis lär sig på ett ÅR har vi gått igenom på FYRA veckor.

Hur som helst, på väg till stranden idag blundade jag en sekund och njöt lite, försökte förstå att vi är här. Jag är så glad över det. På stranden mötte vi upp härliga Norge-Nena och det härliga tysklands-gänget. Sebastian pötte mig i vattnet så att jag 1, fick en kallsup och 2 tappade bikiniöverdelen. Efteråt när jag skulle berätta för de andra trodde Michi att Sebastian hade gett mig kall soppa. Haha, kallsup. Ikväll kanske vi ska ha milkshakespaning, S, M och jag planerar ett milkshakeparty.

Nu står Melody i köket och lagar mat, jag ska hjälpa henne lite. Fredde fixar med datorer som vanligt och våra lovebirds Lisa och Janne står på balkongen och fnittrar som två småtjejer.

Fotbollen i söndags, jag hade en fin utsikt åt vänster som inte kom med på bild.