Jag är kär i våra minnen

Det har inte regnat i Cádiz i september på 20 år. Det har inte regnat i Cádiz i september sedan jag föddes. Sist det regnade i Cádiz i september fanns inte ens jag, hur sjukt är det. Vi var i Cádiz i helgen, det regnade. Det är så loco, hur kunde det vara möjligt?! Vi kom dit mitt på dagen i lördags, trötta och förväntansfulla möttes vi av en öppen himmel och alla våra världshav försökte samsas på Cádiz otroligt vackra gator. Vi skrattade ihjäl oss hela dagen, det blev bara värre och värre. Det började förresten i bilen, Lisa pratade med sin mamma och hade knappt nåt batteri kvar på mobilen, hon sa lättsamt till sin mamma "försvinner jag så dör jag!" , oroa dig inte, ungefär. Jag var trött och tjöt av skratt. Vi parkerade vid Plaza España och mötte Melodys kompis Simone. VI var hungriga som vargar och styrde stegen (ska jag säga vadade?) till tapasbar efter tapasbar - fullt överallt. Vi hittade världens sämsta bar där jag åt världens torraste äckligaste bocadillo con queso, ostsmörgås. Tänk er världens torraste. Gånger en miljon.

Vi hade krångel med att förboka hostel så vi fick springa runt i Cádiz och leta. Fredde vägrade betala för sovplats (?) och bjöd därmed in sig själv till någon belgisk erasmusstudent. Vi skämdes lite å hans vägnar. Melody sov hos Simone medan Lisa, Janne och jag letade vidare. Efter några timmar hittade vi ett bra hostel. Det kan ha varit världens roligaste hostel också, för den delen. Hela situationen var så oplanerad - hur tänkte vi?! Lisa och jag hade packat med det viktigaste, medan Janne inte hade pengar, ingen legitimation - ingenting. Receptionisten trodde nog att vi hade rymt från nån anstalt. Nåväl, vi fick rummet och medan receptionisten (som var exakt som Alejandro, vilket vi fick ungefär 10000 goda skratt åt) fyllde i alla dokument petade Lisa på mig, pekade på en skylt och sa "sådär kan man faktiskt inte säga" Vi tittade på varandra och började skratta. Janne också. Vi skrattade som små tjejer som ska ha redovisning inför klassen och får fnissanfall. Receptionisten tittade urskuldrande på oss, ryckte på axlarna, skrattade nervöst och sa "we used google translate"...... TITTA!

Jag tycker synd om dem... Hur som helst, vi var fortfarande svinhungriga efter den misslyckade måltiden, så vi gick till vad vi trodde var en ganska fin bar. Jag var bara sugen på en enda sak, patatas fritas, och beställde därför en spansk omelett, tortilla. Fick ju världens äckligaste måltid nummer två. Vad är problemet med maten i Cádiz? Det var så äckligt att det inte ens gick att äta upp. Vi skrattade lite åt vår misär och gick vidare. Senare på kvällen satt vi i Simones lägenhet innan vi gick på en erasmusfest. Vad annorlunda alla erasmusstudenter var i Cádiz, jag är glad att jag pluggar här även fast Huelva inte är en lika fin stad. Kvällen avslutades med efterlängtade patatas fritas på en bar bredvid vårt hostel.

Söndagen var fin, underbart väder och inte riktigt lika äcklig mat. Vi fick iallafall se ungefär hela Cádiz, så mycket som vi gick. En väldigt väldigt vacker stad med gränder som labyrinter och sandfärgade katedraler. Vi gick till den lite kända stranden där Halle Barry kliver upp ur vattnet i Die another day, vet ni vilken jag menar? Well, igårkväll kom vi hem lagom till Vickys födelsedagsfest som var världens mysigaste. Vi satt på deras stora terass och åt goda goda goda röror, drack hennes favoritbål och pratade om roliga saker.

Fin kväll, fina vänner. Idag är det måndag, jag klarade min final med bravur och nu väntar allt annat spännande. Men först en liten siesta och sedan besök på playan Mazagon.