SNÄLLA RÖSTA!

Glöm inte läsa förra inlägget för att förstå oss lite bättre just nu. Vi har inte bara varandra, humor med! Trots att vi varit mest arga och tjuriga idag har vi nog skrattat lika mycket. Vi skrattar så fort något går skit. Jag vet inte riktigt varför. Tillslut tror vi själv att vi har kul.

Vi hade faktiskt kul idag, mellan klockan 15.30 - 16.30. Eftersom det var allra varmast och vi förmodligen skulle tuppat av om vi gick ut, satte vi oss i första bästa soffa på skoavdelningen i Corte Ingels. Well, något måste vi göra för att hålla humöret uppe. Jag började anmärka på folks skor, de fulaste skorna jag vet är de sandaler som har en liten klack på tre centimeter. VARFÖR?! Så himla fult. Lisa hade en liten visning för mig och er!

Okej, Lisa provade bland de fulaste skorna jag någonsin sett, nu gäller det för er att rösta på vilka skor ni tycker är bäst. Det gör ni genom att trycka på kommentera. Lisa har sedan dyrt och heligt lovat att köpa och dessutom använda de skor som vinner. SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA RÖSTA! Jag vet ju att ni läser och vet hur man kommenterar. Det skulle bli ett sånt härligt gott garv för oss!

    

1 och 2                     3 och 4                   5 och 6                     7 och 8                                             
                                   
KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STÖRRE, SOM NI SER HAR HON UDDA SKOR PÅ VARJE BILD, SKRIV DÄRFÖR NUMRET PÅ DEN ENSKILDA SKON NI VILL SKA VINNA I KOMMENTAREN!

Åh vad ni är snälla om ni vill förgylla vår dag!

Expedition "klara dagen" i Huelva

Buenas noches amigos. Jag vet inte riktigt var jag ska börja här... Just nu skrattar jag och Lisa högt åt att vi tyckte det var ganska tufft i Sevilla där vi hade noll koll. Den där noll kollen förvandlades ju snabbt till världens idyll! Hörrni, jag vill jättejättegärna, con mucho gusto, ha besök - men ni måste komma om nån månad. Det är för varmt här nu, jag har aldrig upplevt något liknande, inte ens i Thailand eller Texas som ändå ligger vid relativt varma breddgrader... Man är fullständigt galen om man är ute under siestan, hela staden är tom. Helt tom. Så nära kommer jag nog aldrig känslan av att någon släppt en atombomb nyss och det råder förbud att gå ut, ungefär. Vi släpade våra väskor till bussen igår i Sevilla iaf, i ungefär 50 graders värme (i skuggan). På flygplatsen väntade en buss som skulle ta oss till Huelva. Vi kom fram till vårt tillfälliga hostel där världens tjockaste gubbe med batong arbetade. Han fnös när vi försökte prata engelska, verkligen nonchalanta människor i det här landet. Nu har vi iallafall ett rum, och det var nära att vi lackade flera gånger igår, om ni kommer ihåg den kommentaren.

På tal om att lacka flera gånger, måste denna dag, idag, hoy varit den största urlackningen någonsin. Efter en god frukost gick vi till universitetet och försökte hitta International office, klockan 09.00. Med tanke på att de hade skyltat så bra (verkligen INTE) kom ungefär alla för sent. Efter lite information trodde vi att vi skulle få hjälp - men har vi någonsin gått mer bet? Neeeeeeeeej, för då får vi en karta. Tre adresser och en karta. Vi har inte ens gått runt i staden, men nu skulle vi leta lägenheter. Svetten rann som en härlig go duschkaskad men lite äckligare då. Vi hade så ont i fötterna och var så smutsiga. Vi hittade lägenheterna, en såg ut att ligga i ett sönder Afghanistan och vi sprang nästan därifrån, ett fint hus som var alldeles för dyrt, och en perfekt lägenhet som vi inte kunde hyra idag iallafall för att det fattades två personer. Vi började nästan gråta efter att jag hade skrikit på hyresvärdens syster i telefon i tio minuter, hon försökte översätta sin systers spanska till engelska, ingen vidare framgång. Efter tio timmar konstaterade jag att en näve skit är nog fräschare än vad vi är! Och ja, JAG, Pixie, sa det.  Vi kom hem efter letandet 21.00 och då hade vi gått oavbrutet i 10 timmar ungefär. Hej och välkomna, alla blåsor!

Såhär inleds en konversation ungefär: (skojar inte)
Vi: Hello!
Landlorden: Como? No hablas español?
Vi: Ehhhhhhhhhhhhhhhhh... okej, Hola...

INGEN kan engelska. Ingen kan ens förstå vad hello betyder. Imorgon ska vi inte göra något. Vi orkar inte. Alla våra roomies här på hostlet har hittat lägenhet och flyttat.

OBS! Såhär ser verkligen INTE lägenheterna ut här i Spanien, vi hade nog bara väldig otur att få titta på the one and onl, the tackies there is så att säga.
 





Tur vi har varandra!

3. Stanna inne

Vi är så dumma, trotsade siestan och var ute till 16 istället för 14. Vi trodde att vi skulle svimma på riktigt. Men det gick bra, nu sitter vi i en sval våning och unnar oss medan det är 44 grader i skuggan ute. Snart åker vi till Huelva!


2. Massor av S, Sevilla, Starbucks, Sephora, Stunning

Vi gick upp 8.45 idag och trodde det var ett skämt när klockan ringde, men icke. Vi åt konstig frukost och gick ut vid tio-tiden. Då var det vääldigt svalt, 22 grader ungefär. Några timmar senare svettades vi som grisar i 36 gradig hetta. På väg till el centro de la centre så att säga, korsar vi världens mysigaste, ganska spartanska Santa Cruz, där borgen Alcazar slingrar sig fram. Vi hörde ett konstigt ljud och tittade upp mot borgen, det klättarar murgröna på väggarna och längst upp satt två PÅFÅGLAR!! Jag vet inte om det är ovanligt eller om det bara är jag som aldrig sett några sånadär spektakulära birdes innan. Vi har gått runt i flera timmar, hittar som fisken i vattnet känns det som. Vi var inne i en av världens största katedraler, Catedral de Sevilla och tappade nästan andan över hur h-ä-f-t-i-g den var. Det gick knappt ta kort, inga bilder gjorde den magnifika byggnaden rättvisa. Tänk när de byggde den, satte in sista stenen eller finputsade sista figuren, hur  var det då? "Sådär ja, då var det klaart!" Märkligt att tänka så.










 Äckliga laxpannkakan....

1. Testa att äta en bit när man är riktigt jävla jättehungrig

Hur spårat är det egentligen att vi sitter på Hotel Alcazar i 36 graders värme? Och att vi inte är här på en solsemester? Vi känner oss ganska modiga faktiskt, här är vår dag;

03.25 - åkte vi kan man säga, några timmar senare var vi i Bryssel och efter ytterligare några timmar landade vi i ett stekhett Sevilla. Sedan hade vi ingen aning. No idea about anything what so ever. Vi testade att hoppa på en buss in till centrum. Vi hade ingeeeeen aning om var vi skulle gå av, men det blev vi allt varse vid ändstationen när en galen spanjor ställde sig i bussen och skrek FINALE!! FINALE!! Okej... vi hoppade av, släpade alla väskor och satte oss i en vacker park, San Sebastian och skrattade i ungefär en kvart åt att vi inte visste vart vi var eller var vi skulle.

Vi fick fatt på en karta och gick helt sonika till första hotellet ungefär, det blev faktiskt bra. Mitt i centrum nästan, vid Santa Cruz - världens idyll med små gränder där balkonger trängs och växter slingrar sig längs väggarna, restauranger överallt.

Vi var s-v-i-n-hungriga eftersom det senaste vi åt var en Summer Whisper smoothie i Bryssel. Tråkigt då att ingen äter här. Det visste vi ju, men vi tänkte att någon kanske serverar mat under siestan? Det är där vi går bet. Fast det var jätteroligt när vi gick in på ett ställe där folk satt och åt, men tydligen var vi inte välkomna. Värden mumlade något och Lisa sa "in english please" varpå han svarade: "it was english... 8 o'clock"  Vi fick inte äta alltså. Men kul att Lisa bad honom prata engelska, vilket han gjorde. Bara det att han var fullkomligt värdelös på det.

SJUKASTE MÅLTIDEN NÅGONSIN
Om vi tyckte att vi hade gått bet innan, var det inget emot vad vi gjorde nu. Vi hittade ett mysigt ställe som var öppet, pustade ut lite med tanke på att vi inte hade ätit på en evighet. Det fanns inte så mycket att välja på, men jag tyckte att salmon crepes lät gott. Hur kunde jag tycka det? Översätter man det till svenska, laxpannkaka, skulle väl aldrig någon äta det? Hur som helst, jag vet inte vad ni äter, men antagligen inte genomskinliga pannkakor? I en rulle? GENOMSKINLIGA?? Det var så äckligt. Äcklig. Jag kunde inte sluta skratta. Kan vara det äckligaste jag någonsin ätit. Lisa däremot, fick en härlig go smörgås med tillhörande hårstrån. Hon vägrade såklart äta. Då utspelade sig följande:

Servitrisen: What?! Not hungry?!
Lisa: It's a hair here. I wont eat it.
Servitrisen: (låtsas att hon inte ser håret)......... Well, isn't it blonde?!
Lisa: What?! (På svenska) SOM OM DET SPELAR NÅGON ROLL? PRECIS SOM ATT JAG HAR STOPPAT IN DET DÄR SJÄLV?!

Herregud, nu har vi köpt nötter, vatten och oreos. Vi ska nog vila lite inför morgondagen - då ska vi ta massor med kort.

Jag vet att jag säger det ofta...

... MEN torsdagsklubben är topp tre över bästa händelser i hela mitt liv tror jag. Det låter ju som att jag kryddar till bristningsgränsen här, men faktiskt inte. Igår hade vi REUNION hos Malin och Daniel, i deras nya lägenhet. Det var så underbart att träffa er. Alla tvivel om att saker kommer förändras medan vi är borta försvann och jag njöt av att känna hur vi faktiskt är en liten familj. Eller hur?

Vi drack vin och tittade faktiskt lite på VM innan vi började dansa. Kan ni tänka att han den där Jamaicanen springer tio meter på en sekund? Det är helt sinnessjukt ju. Nåväl, jag minns inte vilken väg vi tog, men in till stan kom vi. När vi dansade in på Vimmel mötte vi en bekant, Tobias. Han tittade på oss och sa;

Tobias: Nämen, känt folk!
Lisa: Va, VAR DÅ?

Vi låtsades att Lisa skämtade och satte oss (tror jag) i sofforna. Lisa hämtade papper och penna, jag skrev ett härligt gott brev till vår Mr-I-play-house-and-house-music-only-DJ med alla torsdagsklubbens favoriter. Han vägrade spela en enda. Det är så man får fler besökare eller?

Övriga kära vänner gick hem och kvar var Lisa, Holly och jag - tre oslipade diamanter ute på bräcklig is. Vi skrattade. Skrattade. Skrattade och skrattade. Skrattade. Vi glömde allt som var tråkigt, Lisa gjorde det genom att dricka tre liter alkohol. Det låter väldigt mycket, ganska riskabelt men absolut värt det. Hon skulle köpa pommes, det skulle bli gott. Tyvärr tappade hon hela pommesbrickan på marken och vi blev utan. Dessutom tappade hon 50 kronor, så man kan säga lite att det var som att kasta pengarna i sjön.

Kvällens totala, fatala miss
Det finns ett ställe i staden som jag aldrig besökt, tänker aldrig besöka och vill inte ens nämna vid namn... Han som inte är okej var såklart där igår, ser ju honom överallt. Sak samma, en anledning till att jag föraktar detta ställe så innerligt är åldern. Antagligen är det 18 och jag gillar inte 18 ställen. Problemet är att alla under 18 också verkar komma in, vilket bara bekräftar att jag verkligen inte borde gå dit. Holly - å andra sidan - är väldigt såld på just detta ställe. Hon ville så gärna gå in igår, så hon försökte men gick verkligen bet.

Vakten: Inte en chans att ni kommer in, er kompis här är alldeles för berusad (pekar på mig)
Jag: Neeeej, jag lovar! Är inte alls det. Det är bara det att jag tycker detta stället är sååå tråkigt.

Efter den linen borde han väl ändrat sig. Eller? Tids nog gick vi hem, kunde knappt prata eftersom vi skrattade så mycket åt allt möjligt. Vi låg på golvet hos Holly och vred oss av skratt när jag sa "jag luktar som en häst". Det var nivån ungefär. Jag luktade verkligen inte som en häst alltså, mer Chanel Chance. Men det är sånt vi tycker är kul.

Det låter illa och är lite pinsamt, men det var fint. Tre haltande tjejer vinglade hem i armkrok inatt, skrattade tills magmusklerna började krampa och somnade tillslut i en mjuk säng med täcken som grädde.


Smögen, ljuva Smögen

Holly, Big L och jag fräste upp (ner) till Göteborg i en röd flamma (bilen) i fredags. Vi letade efter kolonistugor små som skjul men hittade istället världens mysigaste små hus med världens grönska överallt. Hanna odlade gurka i trädgården, det växte vinbär och äpplen överallt. En härlig go idyll, så att säga. Vi grillade och åt god färskpotatis, skvallrade och skrattade tills käkarna värkte. Precis som vi gjort hela våren! När kyliga vindar började vina och när Linus-Ida hade ramlat klart i buskara gick vi in och dansade oss varma till Paul Simon. Alla som varit på Hyllan fattar vad vi snackar om. Alla snackar om det. Klockan passerade 22 och vi åkte vidare till världens bästa Smögen.




I Smögen träffade Holly ungdomar. Obs, lägg märke till hur jag väljer mina ord. För det första vet jag inte riktigt hur dessa ungdomar kom in på Hamnen 4. För det andra vet jag inte hur det är med er, men det ringer för mig en liten varningsklocka i bakhuvudet vad gällande yngre män/pojkar. Holly träffade en ungdom. När han slutade sexan tog hon studenten. Det är jättekul tycker jag. 

Okej, för det tredje: hur ofta lackar man inte flera gånger på män som tar sig friheter? Rakvattenstinkande norrmän hängde efter oss och jag sa till Lisa, att tar de på mig eller henne EN gång till, så fan smäller det. Vi dansade till Freestyles gamla sånger varpå jag känner att det äckliga rakvattnet närmar sig. Gött, tänker jag, vänder mig om och ger norrmannen en käftsmäll som heter duga. Ett eko ljöd genom Hamnen 4, Holly höll för munnen, flämtade "Men Pixie..." och Lisa tyckte att det var ett sjukt stort garv. Bästa på länge!

Snipp snapp slut, så åkte vi hem från en dansande västkust och somnade i Hollys stora sköna säng klockan 05.30.

Hur mäter man kärlek?

Inte för att blogga tre gånger på en och samma dag, men jag måste bara skriva lite om kärlek. 

Idag när jag jobbade hade jag ett tårdrypande samtal om kärlek med en ålderstigen dam. Hennes man dog för ett halvår sedan, på alla hjärtans dag. Det var extra sorligt eftersom jag minns alla kvällar jag besökt dem under mina arbetande år, hur det doftade fuktig, söt jasmine och lite brända kakor, hur jazzmelodier klingade härligt tillsammans med deras skratt, historier och gamla minnen. Dagen innan han dog gjorde hon egen glass. Hon rev vaniljstång i grädde och han glömde av att matlusten var borta. - Jag tror jag vill ha mer, sa han. De tittade på varandra och skrattade, åt glass med vaniljstång hela natten. Några timmar senare fanns han inte mer. Vad gör man då egentligen, när någon som varit hela ens liv försvinner? Hon säger att man lever vidare för att berätta. Berätta för alla hur viktigt det är att inte ignorera känslor. Att vara rädda om varandra och sig själv genom att inte tänka för mycket på framtiden, fånga dagen.

Kärlek för mig är oftast de stunder man fångat i ögonblick som varit så äkta att ingen kunnat fotografera eller memorera exakt. Förutom denna ljuvliga vår, denna magnifika sommar, mina spektakulära nära och kära - är detta också kärlek för mig;



Kärlek för henne är frasiga våffelstrutar med hemmagjord gräddglass och riven vaniljstång - det var sista gången han pratade, sista gången han log, sista gången de log tillsammans och sista gången de fångade ett ögonblick tillsammans.

Mr Ghost has got his eyes on me

Det är helt oförståeligt hur fort dagarna kan gå. I söndags efter den jobbiga jobbdagen skulle Anton och Ralle hämta mig för lite film- och chokladkväll och sådär. "Vi kommer om en kvart" sa Anton och efter en halvtimme ringde jag och frågade om de kört vilse. Såhär nördiga var mina vänner då; Anton svarade "vi kommer nu! Vi installerar bara min GPS så du ska få höra den!" Efter några minuter kom de körande i en hysterisk skrattsalva, det var nämligen Yoda som beskrev vägen. Hur kul var det egentligen? Inte särskilt. Det var däremot kul hos Anton sedan, vi tittade på Eden Lake och Pineapple Express. Jag åt barnmat, Ralle köpte lasagne som var krångligare än den man slänger ihop själv och Anton åt Grandiosa. Det var kul på ICA:

Jag: Vad ska du äta anton, pizza?
Anton: Nej för fan! Det har jag redan ätit idag.
(Han går och hämtar en pizza)
Anton:
Sådär!
Jag: Du skulle ju inte äta pizza?
Anton: Detta är grandiosa.

Igår åkte jag till B-bygd och hämtade Lizzza. Vi behövde åka av oss lite, kvalitetstida lite så att säga. När jag kom hem började det spöka, den hade jag inte. Tråkigt att vara ensam just då. Min kära familj är i New York och denna gången kunde inte jag följa med. Det hände en helt sjuk sak, jag tar det från början. När Lizzza och jag åkte till texas i höstas såg vi Foppa på flygplatsen. När jag åkte till New York i februari såg jag Foppa på flygplatsen. När mamma och de andra åkte till New York igår såg de Foppa på flygplatsen. Vad är oddsen? SJUKT!


Idag har jag varit ute på en skogspromenad med Ray, det var gött. Vi hittade, plockade och åt blåbär. Jag känner mig alltid så lycklig när jag plockar bär och frukt utomhus, så jag sa "det är verkligen kul att äta ute!" Vi kom överens om att "att äta ute" har fått en helt ny innebörd.

Tjena tjejer, vill ni hjälpa mig med en sak?

Det är så konstigt, varje gång har jag jobbat typ tre eller fyra dagar i sträck laddar jag inför världens semester. Även om jag bara är ledig en dag. Men nu är jag ledig tills på måndag och är mentalt inställd på ledighet! Är det inte så det ska vara förresten? Dessutom har jag semester varje dag efter jobbet, typ igår.

Igår var det äntligen torsdag och jag åkte till Borås efter jobbet. Jag hämtade Big L, vi lyssnade på världens bästa playlist och utförde ärenden på stan, catchade up lite. Sedan pickade vi up Holly och drog till Almenäs. Det var h-ä-r-l-i-g-t. På jobbet hade jag svettats ihjäl på grund av ett non existing AC system, och det var gött att vara lättklädd och slippa gubbar som i 35 graders värme klär sig i: t-shirt, skjorta, fyra slipovers och en kavaj. Nåväl, vi låg i gräset i bikini och Wayfrarers, åt ballerinakex (linus-ida har lite förstört de där kexen för mig nu, tack vara hemska metaforer...) pratade om livets härliga, tog svalkande simturer...... Plötsligt kom Sonny. Då var det slut på friden. Typ såhär:

Sonny: Hej tjejer, skulle någon av er kunna ha sex med mig? Här eller på toaletten eller i skogen eller nåt. Vart som helst. Jag kan bjuda på en glass efteråt. Vill ni?

Senare antastade han mig, varpå vi styrde kosan hemåt... Underbart väder fullbordade dagen, mys i parken och dans på Harrys. Kära Linus-Ida var hemma! Alltså vi saknar X&Y så sjukt mycket. Jag älskar X&Y!
                      

 
Holly var lite brunare än vad jag var...

Idag har jag jobbat, min syster har fyllt 14, jag har studsat studsmatta med min bror, jag har plockat vildblommor och satt dem i gamla vaser i mina fönster och jag jag varit ute och cyklat med Nicky. Vi satt på en bänk vid tunneln, tittade på sjön, tittade på en stundande skogsbrand och reflekterade över hur härlig sommaren är!

VI VILL INTE HA SOMMARLOV!

Igår hämtade Hollywood, Lizza och Mini-Carina mig i Uhamn. Vi åkte på ett spännande äventyr i Tranemo, verkligen spännande. Vi, postkvinnorna, skulle tillsammans med SIFO-IDA leverera ett högst viktigt paket. Det blev lyckat. Vi spanade och spionerade, ljög, hittade på och skrattade. Sedan åkte vi till Lizza och hade sleepover.

Nu sitter jag i skolan med Denise (freaket) Lisa och Hirre. Vi har en härlig go förmåga att alltid skapa världens fest vart vi än är. Vi kommer leva världens längsta liv så mycket som vi skrattar.

IMORGON ÄR DET TORSDAG, SISTA TORSDAGEN! Let's make it memorable.

Tack för promenixen igår Nicky!


P.S

Jag måste bara hylla Denise för att hon vet exakt när det är rätt tillfälle att sätta armbågen mellan någons revben.


DAGAR OCH NÄTTER

Hej och hå! Hur fort går tiden? Jag har knappt varit i Ulricehamn på en vecka. Vips var det vecka 23. Vi har 100% kul. Det är underbart.

Förra tisdagen hade jag, Lizzza, Mini-Carina, Hirre och Hollywood (Emma) sleepover  hos Lisa. Hur kul var det? JÄTTEKUL! Vi tittade på John Tucker och åt goda saker. Sedan testade vi rodel och berättade spännande historier.

I onsdags vaknade vi till liv ungefär 13.30. Lisa och jag lagade en god potatisrätt, jag fick nämligen en kokbok med potatisrätter av den där filuren! Det smakade bra. Efteråt gick vi ut på äventyr, destination Hirre för att gråta i symbios med Grey's anatomy. Later on svängde vi förbi Tonic, tänkte "hjälp!", gick hem till Emma och sov. Jag sov i mitten och vaknade mitt i natten av att det regnade stolle. Först tittade jag till höger - där låg Lizza och sov som en stock. Sedan tittade jag till vänster - där låg Emma och sov som en stock. Snacka om att känna sig safe!

I torsdags. Egentligen är det typ ingen idé att jag beskriver torsdagen, för jag förstår knappt SJÄLV hur kul vi har. Jag hängde på H-holmen medan Denise och Justines AB färgade Emmas hår. Senare skulle vi ta bussen till Emma och då var jag omedvetet taskig mot en tjej som sprang likt Forrest Gump för att hinna med bussen. Vi följde henne med blicken, pekade och sa "hon ska med bussen." Sedan åkte bussen. Ingen sa något, schyrre. Linus-Ida (Denise) och jag våfflade håret hos Hollywood tills vi såg ut som Ronja Rövardotter. Sara och Oscar hade en härlig go fest, alla var glada och det var sommarfest på X&Y. Världens dekorationer. Palmer och tropisk rekvisita. Vi dansade 100% mycket. Twisting the night away liksom. JAG ÄLSKAR TORSDAGAR!

(Sedan sov jag med Justine och Dunis på H-holmen, där kan man somna till härliga historier som borde vara censurerade)

Okej. Vilken novell detta blir. I lördags jobbade jag exakt hela dagen. Typ 7-21.15. Efteråt fräste jag till Borås, mötte Lisa, lyssnade på världens bästa playlist medan vi tog sikte mot en sjukt skum källarfest på Holmen. Där träffade vi våra kära vänner som vi bara inte kunde vara utan. Vi åkte till X&Y sommarfest part 2 och dansade spektakulärt mycket. Träffade våra andra vänner. Kan varit en av de bästa kvällarna EVER! Jag prisar i lördags. Jag prisar mina härliga vänner!

(Sedan åkte jag från Borås 06.00 för att jobba. Det gjorde inget, jag kände mig ganska djärv. Dock var jag lite orolig eftersom en tant minsan lovat att polisanmäla mig för stöld av hennes kläder. Antagligen skulle jag ta hennes kläder. NOT)

Igår var det söndag, jag var 100% trött, åkte till H-holmen där det vankades sleepover. En underbar kväll, vi satt ute i gräset och åt i solnedgången. Summertime, and the livin is easy!

  
   

Några andra saker

Det hände två saker när Emma och Helen skulle hämta mig i lördags.

1. Emma bad mig skriva min adress i ett sms till henne så att hon skulle kunna googla en vägbeskrivning. Sagt och gjort skickade jag min adress till Höjdgatan. "Hmm.. vad krånglig denna beskrivningen var" , tänkte Emma. "Jag söker på Alexandra på eniro och ser om den blir enklare..... Hmm. Jamen den här ser bra ut!"

Lite senare ringer Emma:

Emma: Hej! Jag är på Aklejavägen nu!
Jag: Jag bor inte där.
Emma: Jaså.

Hon hade fått fram adressen till Aklejavägen där jag bodde för flera år sedan. Hon tyckte inte alls det var konstigt att det inte var samma adress som den jag skrev i smset...

2. Eftersom virrpannorna inte hittade fick jag åka och möta dem. När vi var framme hos mig var jag så exhalterad att jag hoppade ut ur bilen (jag parkerade längst in och Emma bakom mig). TJENA sa jag och var glad att se mina vänner. Men det var något som inte stämde... Jo, bilen började rulla, vilket var väldigt oturligt med tanke på att jag just låst den. Någon hade visst glömt att dra åt handbromsen. Medan Emma och Hirre stod och skrattade (istället för att hoppa in och backa sin egen bil för att undvika skador) så försökte jag putta min bil för att få den att stanna. Fungerade INTE. Till slut gick det låsa upp och jag drog åt bromsen fort som fan.

Emma C bjöd på mysig fest på lördagskvällen, efteråt gick vi till Harrys och dansade en stund tills klockan blev 01.30. Då var det dags för äventyr. På tal om äventyr så äventyrade vi lite igårkväll också, jag, Lisa och Helen åkte till Emma där en härlig söndagskväll väntade. Senare på natten åkte vi för att äta och sedan hälsa kära bohuslänningar välkomna hem!

 


Tre saker

1. Jag måste vara den enda som inte bloggat om Twilight. Nu gör jag det. Varför tycker alla att den där filmen är bra? Jag tycker också det. Jag vet inte riktigt varför. Men jag tror att det beror på att den handlar om något orealistiskt som alla vill uppleva (inte att bli vampyr kanske). Men till exempel att Edward känner att han MÅSTE vara med Bella fast det egentligen inte är världens bästa idé? Det skulle ju ALDRIG hända i verkligheten, att en kille/man för det första räddar livet på en fler gånger, och sedan verkligen blir kär? Verkligen en utopisk orealitet. Men vi gillar ju allt som är omöjligt att få, och det är ju kul att få drömma lite ibland. Dessutom är han ju ganska snygg. (Sjukt snygg)

2. Igår ringde Anton och sa "tja, vill du åka mustang?" JA TACK! Så jag, Fredrik, Anton och Ralle åkte cab Mustang V-8 (en sån ska jag ha, fast med mer motor...) Alla som tycker att det är freedom att åka motorcykel borde åka nercabbad Mustang istället. Vi hade jättekul. Efteråt tittade Antonio och jag på Butterfly effect och ett nytt fenomen inträffade. Jag blev rädd nerifrån FÖTTERNA. Det var jättekonstigt, när jag är rädd brukar det sticka till i bröstet, men nu var det som elektriska stötar från tårna och uppåt. Läskigt.

3. Nu har jag lurat hit Emma att hämta mig i Ulricehamn. Det ska bli spännande att se om hon åker vilse. Sedan ska vi åka till Borås och äventyra lite.



En förvirrad lögn och de första Liljekonvaljerna

Igår spenderade jag lite kvalitetstid med min bror. Vi skulle sova hos mommi och moppa i Alhammar, paradise on earth. Denna utflykt krävde lite handling på ICA och inte nog med att jag glömde använda ICA-kortet (som jag och Lisa förövrigt delar) hände även följande:

Kassörskan: Det blir 98,50 kr.
Jag: Yes

(Öppnar plånboken. HMM, det är något som inte stämmer... Hela ICA är tyst som i graven.)

Jag: Jaha. Jag har tydligen tappat mitt körkort. Visakortet med. Och Mastercardet också.
Kassörskan: Oj då. Okej, vi låter varorna stå här medan du hämtar pengar.
Jag: Ja, uppenbarligen är det någon som har stulit mina kort.

Det som är mest intressant är att jag kom på med en gång att körkort, Visa och Mastercardet låg hemma i min jackficka. Jag var liksom bara tvungen att ljuga om att dem var stulna för att inte verka maximalt klantig.

Nåväl, vi kom iväg iallafall. Vi har klättrat i träd, ätit god mat och socialiserat med grannar. Fiskat med. Vi letade mask och fiskade tills linan på kastspöet gick av. Jag har plockat liljekonvaljer också! Min favoritblomma. Liljekonvalj och Snödroppe. Det ska nog mina framtida barn heta.

          

                      

- Hej, detta är Torsdagsklubben som drar dig vid näsan!

Vecka 19 har tveklöst varit en av vårens bästa veckor. Igår tog Lisa och jag med oss Justine hem (hon hade inget val). Vi bjöd henne på lasagne och tvingade henne till umgänge några timmar. När vi var redo tog vi bussen till holmen där Dunis och Helen väntade. Under resans gång fick vi lära oss en och annan ny raggningreplik, tex - "du, du som är så trevliger, vada är det du heter?". Vi tog ett och annat glas, spelade spel och jag försökte på alla sätt lägga upp planer för att överlista vår Teknik 8:a. Jag lyckades inte, hon är alldeles för smart. Tur att jag inte är snål med att unna medspelare vinster och framgång...

Vidare diskuterade vi skolan, tentor, seminarier, anteckningar. SKOJA. Vi har ju sommarlov! Eller vi har sommarlov med skolgång - det är underbart. Dagen/kvällen/natten gynnade oss alla igår, härliga samtal, härliga människor.

Dock, var the silverlining när Dunis (Teknik 8:an) ringde och väckte oss (Lisa och jag) imorse med besked om en stundande härlig brunch. Hon, Justine, Helen och Emsa handlade en härlig buffé som vi avnjöt tillsammans. Någon kom på bästeidén som innebar förlängt liv i form utav hysteriskt skrattande. Denna härliga skrattfest handlade om telefonsamtal och en Justine som ställde irrelevanta, fruktansvärt roliga frågor med inledningen: "...det KAN förekomma personliga frågor..."

Denna härliga symbios av skratt och umgänge gynnade alla i rummet!


Jag hittade en härlig bild att stjäla från allas vår favvo nattstadsfotograf

Vi som var bäst i klassen

I måndags var det fotbollsmatch i Borås. Emma, Lisa och andra galningar stod i IFK klacken medan jag åkte hem. Klockan var bara strax efter 19, solen sken och jag var faktiskt lite rädd. Lisa hade berättat några timmar tidigare att IFK änglarna (verkligen töntiga namnet) skulle slå sönder hela Borås om Elfsborg vann. Så i min paranoia skyndade jag mig till bussen. Dessvärre mötte jag en blodig och blåslagen IFKare som sprang emot mig, pekade och skrek "HOPPAS FAN INTE DU ÄR  BORÅSARE" (det flög spott och blod åt alla håll när han skrek). Jag tänkte att "slå sönder borås" även innebar att slå ihjäl människor och försökte att inte se så rädd ut när jag svarade att jag verkligen inte var boråsare. Då lämnade han mig i fred.

Igår lunchade jag god mat och glassbuffe med härliga vänner. Eftermiddagen spenderade Lisa och jag hos Denise och Justines AB. Lisa skulle klippa sig och färga håret. Snacka om en härlig konstellation, dessutom fick vi fika och en härlig pratstund. Denise tog på sig en t-shirt som gynnade henne i hårfärgandet, Lisa spärrade upp ögonen och sa:

Lisa: Teknik 8:an? Vadå, var du bra i skolan?!
Denise: Ja.
Lisa: På vadå?!

Hämnden är ljuv, tänkte Denise och färgade Lisas hår orange. (Skoja, men det hade vart sjukt kul)

Att samla på solljus

Detta veckoslutet gick så fort så jag måste reda ut det lite.

Jag prisar verkligen torsdagen, Alla mina lovord till den. Mellan 8.30-10 hade vi b-uppsats redovisning som, förutom att jag höll på att svimma eftersom jag inte hade ätit, gick alldeles utmärkt. Klockan tio åt vi frukost på Viskans uteservering och efter det låg jag, Emma och Lisa vid Kypesjön i flera timmar. Det var nog den bästa, varmaste vårdagen hittills Vi hade med oss brownies, vatten och en bling bling bok som Lisa hade högläsning ur.Jag är alltid märkvärt lugn i närheten av vatten och alltid nervös när sjö eller hav inte finns i närheten. 

Jag tror att jag har vart en sjöjungfru eller val i ett tidigare liv. Eller kanske en krabba eller nåt.

Vi åt mat hos Lisa efteråt, var hos Emma en stund och när vi var på väg till Lotta gick en 16 åring från cortégen emot mig, jag intog försvarsposition eftersom jag trodde att han skulle slå mig. Men nej, istället räckte han fram en påsklilja och sa att jag var söt. Hur kan det komma sig att jag går runt och tror att jag ska bli slagen? Vi hade iallafall en härlig morgon/dag/kväll.

I fredags äventyrade Lisa, Olof och jag vid hennes torp i Bollebygd. Efter en pissmyre attack i skogen hittade vi en fallfärdig brygga som vi våghalsigt nog besteg. Sedan låg vi i solen och lyssnade på vattnet.


                                         

Fotboll två dagar i rad (?!)

Igår äventyrade vi i allra högsta grad - inte minst vår ekonomi. Fotbollsmatch på Heden med topplaget, självaste Anders Svensson stod bredvid och tittade på när mina vänner kämpade med sina järnviljor. Lisa och jag åt kvällsmat innan vi åkte hem. Hon hade fotbollskläder, var svettig och skämdes. Jag tyckte hon var i sitt esse.

Idag har jag cyklat jättelångt. Jag valde alldeles fel tid på dygnet, nämligen den då solen står högst. Dessutom hade jag en tjock tröja och kände hur min annars mjölkvita ansiktsfärg skiftade i rött. Jag fryser ju jämt i vanliga fall och är verkligen ingen såndär som slänger av mig alla kläder för att solen skiner. Men jag kanske borde vara en såndär.

Jag brukar titta på fotboll en gång om året kanske. Nu har jag gjort det två kvällar i rad. Live, alltså. Igår var det kul eftersom mina kära amigos spelade, men generellt vad gällande fotboll känner jag mig inte direkt på hemmaplan. Jag var med Nicky och Sofia idag iallafall, vi körde vilse i Gällstad. Det kan vara årets bedrift? Eller bara lite fail. Vi åt världens kladdigaste kladdkaka också, prisar den.

Imorgon blir nog en etthundra procent härlig dag. Jag känner det på mig.

(Playerglasögon)                                                                        (Här blåser vi stora fina bubblor)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0