Fotboll två dagar i rad (?!)
Igår äventyrade vi i allra högsta grad - inte minst vår ekonomi. Fotbollsmatch på Heden med topplaget, självaste Anders Svensson stod bredvid och tittade på när mina vänner kämpade med sina järnviljor. Lisa och jag åt kvällsmat innan vi åkte hem. Hon hade fotbollskläder, var svettig och skämdes. Jag tyckte hon var i sitt esse.
Idag har jag cyklat jättelångt. Jag valde alldeles fel tid på dygnet, nämligen den då solen står högst. Dessutom hade jag en tjock tröja och kände hur min annars mjölkvita ansiktsfärg skiftade i rött. Jag fryser ju jämt i vanliga fall och är verkligen ingen såndär som slänger av mig alla kläder för att solen skiner. Men jag kanske borde vara en såndär.
Jag brukar titta på fotboll en gång om året kanske. Nu har jag gjort det två kvällar i rad. Live, alltså. Igår var det kul eftersom mina kära amigos spelade, men generellt vad gällande fotboll känner jag mig inte direkt på hemmaplan. Jag var med Nicky och Sofia idag iallafall, vi körde vilse i Gällstad. Det kan vara årets bedrift? Eller bara lite fail. Vi åt världens kladdigaste kladdkaka också, prisar den.
Imorgon blir nog en etthundra procent härlig dag. Jag känner det på mig.
(Playerglasögon) (Här blåser vi stora fina bubblor)
Idag har jag cyklat jättelångt. Jag valde alldeles fel tid på dygnet, nämligen den då solen står högst. Dessutom hade jag en tjock tröja och kände hur min annars mjölkvita ansiktsfärg skiftade i rött. Jag fryser ju jämt i vanliga fall och är verkligen ingen såndär som slänger av mig alla kläder för att solen skiner. Men jag kanske borde vara en såndär.
Jag brukar titta på fotboll en gång om året kanske. Nu har jag gjort det två kvällar i rad. Live, alltså. Igår var det kul eftersom mina kära amigos spelade, men generellt vad gällande fotboll känner jag mig inte direkt på hemmaplan. Jag var med Nicky och Sofia idag iallafall, vi körde vilse i Gällstad. Det kan vara årets bedrift? Eller bara lite fail. Vi åt världens kladdigaste kladdkaka också, prisar den.
Imorgon blir nog en etthundra procent härlig dag. Jag känner det på mig.
(Playerglasögon) (Här blåser vi stora fina bubblor)
En torsdagshistoria
Det var en gång några vänner. De hade alltid världshistoriens roligaste ihop, alltid något att fira och igår var det Malins tur att fylla år. Jag mötte Lisa i skolan klockan 16. Det var en särdeles varm vårdag, jag hade enorm packning och Lisa hade just handlat hemligheter till kvällen. Som den ordentliga, punktliga och aldrig svikande flicka hon är, skulle hon åka hem till bygden med sin mamma för att träna fotboll. Så blev det inte riktigt med tanke på att hon blev bortglömd och fick ta tåget. VAD NU, tänkte jag och blev med ens högst medveten om situationens innebörd... Jag skulle nu få gå promenaden till lägenheten bärandes på kilovis med packning. Den stackars sträckan som i normala fall tar approximately 15 min tog mig igår 40 min. MEN varför klaga, tänkte jag. Ensam i lägenheten at last. Olof tyckte att jag skulle jävlas med Lisa genom att lägga en död katt under kudden, alternativt ställa till med oreda i köksskåpen.
Jag funderade kring det där med katten men beslöt att låta bli. Istället satte jag mig på balkongen, sträckte på benen, spann en härlig visa och njöt av livets glansiga dagar och silverkantade aftnar. Klockan slog sex, solen stod hög, dörrklockan ringde och in rusade yrvädret Emma. Hon gjorde mig sällskap på balkongen där vi samtalade om livets nödvändigheter länge nog innan vi insåg att klockan tickar. Inte hängde vi läpp för det, balkongkvällar kommer igen. A drop in the ocean genljöd genom de knapp 20 kvadratmetrarna - min telefon ringde. Det var Malin, självaste födelsedagsbarnet. Hon var på väg.
Emma och jag gjorde oss fina och sjöng för Malin i dörren när hon kom. VAD NI ÄR HÄRLIGA, utbrast Malin med tårar i ögonen och kassar i händerna. Hon hade nämligen vart och handlat experimentella ingredienser som vi genast dukade upp i Lisas kök. Vad vore en födelsedag utan tårta? Malins uppdrag var lagt å den dekorativa sidan, min var att vispa grädde. LÄTT MATCH, tänkte jag belåtet - tills Malin informerade om att Lisa, vår kära Lisa inte äger en elvisp. Vi spillde endast lite tid på beklagan, sedan kändes berget med ens alldeles överstigligt! JAG SKA KLARA DETTA, tänkte jag och började vispa. Efter 50 minuter var jag färdig och Malin kunde sammanställa dessa lösa bitar till en helhet. Under tiden hade Emma vart runt och jagat mjölk hos grannar, med stor framgång.
Det plingade på dörren! Lisas dörrklocka låter mer som en allt för stark brandvarningssignal och jag trodde därmed att vi bränt vid någonting i ugnen. Som tur var använde vi inte ens ugnen. Dörren öppnades och tre härliga skapelser klev in; Denise, Sara och Oscar. KOM IN, KOM IN, MI CASA ES SU CASA mässade vi i kör. Dunis bekände färg och var besviken över att ha glömt musik. Vi deppade en liten stund men torkade sedan tårarna - Malin och jag hade ju just spelat in en demo! Vi tvingade våra gäster att lyssna hela kvällen, men känner vi dem rätt tog de inte illa upp. Klockan klämtade 21 och in tågade den riktiga värdinnan Lisa tätt följd av Hanna som bar på en god överraskning - en till tårta! Nu är det tårtkalas, MUMS, tänkte min och alla vänners magar.
Kvällen fortföljde med spel, musik, dryck, dans, paketöppning och spännande samtal goda vänner emellan. I ett böljande skimmer av glädje ses vi nästa gång!
Jag funderade kring det där med katten men beslöt att låta bli. Istället satte jag mig på balkongen, sträckte på benen, spann en härlig visa och njöt av livets glansiga dagar och silverkantade aftnar. Klockan slog sex, solen stod hög, dörrklockan ringde och in rusade yrvädret Emma. Hon gjorde mig sällskap på balkongen där vi samtalade om livets nödvändigheter länge nog innan vi insåg att klockan tickar. Inte hängde vi läpp för det, balkongkvällar kommer igen. A drop in the ocean genljöd genom de knapp 20 kvadratmetrarna - min telefon ringde. Det var Malin, självaste födelsedagsbarnet. Hon var på väg.
Emma och jag gjorde oss fina och sjöng för Malin i dörren när hon kom. VAD NI ÄR HÄRLIGA, utbrast Malin med tårar i ögonen och kassar i händerna. Hon hade nämligen vart och handlat experimentella ingredienser som vi genast dukade upp i Lisas kök. Vad vore en födelsedag utan tårta? Malins uppdrag var lagt å den dekorativa sidan, min var att vispa grädde. LÄTT MATCH, tänkte jag belåtet - tills Malin informerade om att Lisa, vår kära Lisa inte äger en elvisp. Vi spillde endast lite tid på beklagan, sedan kändes berget med ens alldeles överstigligt! JAG SKA KLARA DETTA, tänkte jag och började vispa. Efter 50 minuter var jag färdig och Malin kunde sammanställa dessa lösa bitar till en helhet. Under tiden hade Emma vart runt och jagat mjölk hos grannar, med stor framgång.
Det plingade på dörren! Lisas dörrklocka låter mer som en allt för stark brandvarningssignal och jag trodde därmed att vi bränt vid någonting i ugnen. Som tur var använde vi inte ens ugnen. Dörren öppnades och tre härliga skapelser klev in; Denise, Sara och Oscar. KOM IN, KOM IN, MI CASA ES SU CASA mässade vi i kör. Dunis bekände färg och var besviken över att ha glömt musik. Vi deppade en liten stund men torkade sedan tårarna - Malin och jag hade ju just spelat in en demo! Vi tvingade våra gäster att lyssna hela kvällen, men känner vi dem rätt tog de inte illa upp. Klockan klämtade 21 och in tågade den riktiga värdinnan Lisa tätt följd av Hanna som bar på en god överraskning - en till tårta! Nu är det tårtkalas, MUMS, tänkte min och alla vänners magar.
Kvällen fortföljde med spel, musik, dryck, dans, paketöppning och spännande samtal goda vänner emellan. I ett böljande skimmer av glädje ses vi nästa gång!
Söndagssörjan
Igår satt jag ute med Virginia Woolf i flera timmar och lyssnade till hennes briljanta monologer. Kändes det som iallfall. Sedan åkte jag till el boråso, lagade mat, åt mat, äventyrade med Lotta. Hon blev sugen på hamburgare så vi köpte det. Vi träffade en kille som hade ett närmast påträngande behov av att beskriva våra "retro"klädstilar. Han i sin tur hade en närmast påträngande man bakom sig. Denna man hade ett närmast påträngande behov av att veta om huruvida Lotta åt en "kyssburgare" eller inte. Vi sprang hem. Imorse tittade vi på en snyftare och sedan åt vi mat på bakgården i tre timmar.
Imorgon ska jag hem (till Lisa) igen. Det ska bli skönt. I torsdags när vi skulle sova diskuterade vi lite;
Jag: Jag är alltid här när du är här. Du är aldrig ensam.
Lisa: Undra hur många nätter du sovit här egentligen.
Jag: Mmm.. typ fem- sexhundra kanske?
Sedan kom Lisa på att hon bara haft sin lägenhet i ett år. Det vore skickligt att ha sovit där 600 nätter på ett år. Dock samlade jag mina sinnen, skärpte min uppfattningsförmåga och stängde ute eventuella irritationsobjekt under mattetentan dagen efter.
Imorgon ska jag hem (till Lisa) igen. Det ska bli skönt. I torsdags när vi skulle sova diskuterade vi lite;
Jag: Jag är alltid här när du är här. Du är aldrig ensam.
Lisa: Undra hur många nätter du sovit här egentligen.
Jag: Mmm.. typ fem- sexhundra kanske?
Sedan kom Lisa på att hon bara haft sin lägenhet i ett år. Det vore skickligt att ha sovit där 600 nätter på ett år. Dock samlade jag mina sinnen, skärpte min uppfattningsförmåga och stängde ute eventuella irritationsobjekt under mattetentan dagen efter.
Jag tycker om...
... att det är vår i Borås - utan regn.
... att påsklovet är slut så alla kommer tillbaks till Borås.
... TORSDAGAR
... att jag har världens bästa amigos
... att jag tycker att Borås är helt okej. Jag menar, allt är ju relativt - men vi har ungeför 100% kul. Det kan också bero på att ingen utav oss är boråsare.
Igår hade jag en konstig dröm. Jag drömde om en person, X som jag träffar ibland men inte pratar med så ofta. När jag senare var i skolan dök denna person upp som ur ett dammigt rökmoln, och jag kände mig om Moses vid den brinnande busken. (Uppenbarelser, insikter och sådär)
Idag har jag haft tenta och druckit extremt dyr juice. Snart ska jag gå en långlånglång promenad och sedan ska jag planera massa äventyr!
... att påsklovet är slut så alla kommer tillbaks till Borås.
... TORSDAGAR
... att jag har världens bästa amigos
... att jag tycker att Borås är helt okej. Jag menar, allt är ju relativt - men vi har ungeför 100% kul. Det kan också bero på att ingen utav oss är boråsare.
Igår hade jag en konstig dröm. Jag drömde om en person, X som jag träffar ibland men inte pratar med så ofta. När jag senare var i skolan dök denna person upp som ur ett dammigt rökmoln, och jag kände mig om Moses vid den brinnande busken. (Uppenbarelser, insikter och sådär)
Idag har jag haft tenta och druckit extremt dyr juice. Snart ska jag gå en långlånglång promenad och sedan ska jag planera massa äventyr!
A change in the weather
Igår hörde jag en jättebra sång. Alltså, den var sådär bra att man undrar vad kompositören tagit för att åstadkomma något sådant. Fattar ni? Musiken är perfekt, pianot klingar i sin bästa klang, rösten är underbar, texten är sådär autentisk och helt verklig. Hur som helst, i sitt psykedeliska rus har han iallafall skrivit världens bästa låt. Så då var jag tvungen att skriva ett mejl till honom och tala om detta. Jag inledde med att han antagligen är upptagen och så med tanke på sitt yrke, och säkerligen inte kommer svara. Men då SVARADE han och bokstavligen bjöd mig till en spelning i NY. Sådana människor prisar jag!
Idag har jag organiserat en massa mattepapper och hittat ännu fler jättesmarta saker jag och Lisa skrivit när vi pluggat. Bland annat klassikern "detta hoppar vi över, det är onödigt att lära sig nåt man inte kan" och "det är tre skivor, varav den minsta är störst." Inte konstigt att den uppgiften var svår att lösa liksom.
Sedan var jag och Nicky ute och gick utanför stan. Det är skönt att gå med dig hermana, och lätta på hjärtat lite. (Mycket)
Idag har jag organiserat en massa mattepapper och hittat ännu fler jättesmarta saker jag och Lisa skrivit när vi pluggat. Bland annat klassikern "detta hoppar vi över, det är onödigt att lära sig nåt man inte kan" och "det är tre skivor, varav den minsta är störst." Inte konstigt att den uppgiften var svår att lösa liksom.
Sedan var jag och Nicky ute och gick utanför stan. Det är skönt att gå med dig hermana, och lätta på hjärtat lite. (Mycket)
Är skärtorsdagen = inte torsdagsklubben?
Oväntat nog, skrattade jag så mycket igår att jag ONT i kinderna idag. Vi i torsdagsklubben har jämt kul. Jag älskar torsdagar, bästa dagen i veckan! Emma hade inflyttningsförfest i sitt kollektiv. Där samlades som vanligt massa glada studenter med hål i plånböckerna, glasen och sådär. Efter att Denise och jag hade haft egen fest i köket gick vi allihop raka spåret mot slutdestinationen, club de panko. Varje gång vi går ut så skryter jag en massa, vilket är ganska spännande med tanke på att jag aldrig skryter om något som har med mig själv att göra - utan jag skryter å Lisas vägnar. Hennes fantastiska sifferminne blir som ett esse i rockärmen ungefär;
Jag: Hör på detta då - LISA! Vad har jag för studentinloggningsnummer?
Lisa: S072301 (just like that! VEM om inte någon med sjuk känsla för siffror memorerar någon annans inloggningsnr?!)
En bidragande faktor till mitt kind-ont var när Lisa blev lite irriterad över att en riktigt tråkig person, "oktober 77" inte ville köra dancemania utan att tro att hon ville fråga chans eller nåt;
Lisa: Erkänn att du inte vill dansa för att du har flickvän?
Oktober 77: Mm, och tre barn.
Sedan kallde han sin kompis flintskallig. Han var inte flintskallig. Han hade rakat av sig håret. Varför är det så många som tror att man är flintskallig då? Flintskallig är man när man är gammal och tappar hår. Inte när man rakar av sig det.
Jueves
Idag har jag gått världens längsta promenad i solen genom massa hagar och plockat snödroppar. Sedan gick jag till kyrkogården och saknade farfar lite. Jag saknar att han luktade tobak och pipa, och att han aldrig tröttnade på att berätta om när Pinocchio hamnade i valens mage. Snart ska jag träffa torsdagsklubben. Tur att Lotta, Kajsa, Nicky och torsdagsklubben finns, annars skulle nog det mesta vara 4/4 katastrof istället för 3/4.
