Jag är kär i våra minnen

Den här veckan har varit så himla rolig, ändå är den inte slut - och roligare lär den bli! I tisdags samlades vi, som vanligt numera, på Saxo för att spela dart. Jag och Iceman samarbetade inte lika bra av okänd anledning, vilket ledde till förlust. I onsdags var vi bjudna till Jona på lite wraps! Det kan ha varit så gott. Fejk-taccos, men ändå glädje för själen. Vi drack, åt, skrattade och lyssnade på roliga historier innan vi gick vidare till Lancelot och Abuelos. Stämningen på onsdagar är verkligen bra, vi hade hur kul som helst. Roliga samtal med amerikanerna, som vanligt. Den ena försöker imponera mer än den andra;

Jag: I love oreos to death
Chris: If you come to visit me i'll introduce you to Mr Oreo
Jag: What? Do you know Mr Oreo? (lite skeptisk)
Chris: Yeah, Mr Nestle (nu till faktum att 1, det är en lögn, 2 Oreos tillverkas ju inte av Nestle...)
Paxton: (som fattar ironi) Yeah, and then ya'll can visit me and i'll introduce you to Mr Coca-cola

Igår var det party igen, Halloweenparty. Typ. Lisa, jag, Janne, Jona och Marina gick för att köpa kostymer och jag har sällan skrattat så mycket som igår. Lisa var utklädd till nunna, Janne till biskop, Jona till blodig kirurg (dödligt snygg) och Marina till blodig sjuksköterska. Eftersom de alla är par kände jag mig lite utanför och var katt. Vi kom till förfesten och ingen hade klätt ut sig, förutom vi. Det var lite snopet och vi kände oss lite dumma. När vi gick vidare till själva huvudpartyt var det ingen fara längre, Lisa träffade måna systrar, Frankensteins monster var där, män i toga osv. Hur kul som helst, igen. Vi har en deal med amerikanerna, burritos nästa vecka. Det ska bli underbart!

Förresten, på förfesten skulle vi nödvändigtvis köra "jag har aldrig". Jag hatar den leken, det handlar alltid om lite tabubelagda ämnen. Så jag rodnade mest och deltog inte så mycket. Men detta var roligast:

Marina: Everyone who is a virgin has to drink!
(Alla sitter tysta, sneglar lite på Lisa. Nunna som hon är tog hon en stor klunk)

Idag var jag på stranden med Jona och Nora. Tänk att vi är på stranden nästan i november, det är ju underbart. Lisa, Janne och jag har nyss varit ute och ätit tapas, ikväll och imorgon är det halloween fest igen men vi får se vad vi orkar med.

Igår fick jag post. Från Sverige, tack tack tack världens bästa mamma! Jag satt och grinade i minst en timme.

Jona, Marina, Jag, Lisa och Janne

Hej mina kära vänner! Vilken helg vi har haft, vi börjar med;

Fredag: Vi mötte gänget på flygplatsen och allt gick som smort, efter drygt en timme landade vi i ett 48 gradigt Marrakech. För övrigt världens finaste utsmyckade flygplats, väldigt liten. Gänget skulle leta hostel medan Lisa och jag väntade på pickup från vårt. Snacka om culturechock. För det första var det jobbigt att ha på sig jeans och KOFTA i ungefär 50 gradig värme, på grund av religionen. För det andra var det så mycket mer Afrika än vad jag trodde det skulle vara. För det tredje ska jag aldrig mer klaga på luften här hemma i Huelva, för den är 100% ren jämför med luften i Marrakech. Nåväl, vår hotellmanager mötte oss i en, rent ut sagt, fruktansvärd gränd där vårt hostel låg. Han var klädd i tjock tröja och dunjacka. Dessutom hade han ungefär tre centimeter gul beläggning på tänderna, härlig kille! Han var faktiskt trevlig och hostlet var hur mysigt som helst. Vi hade rummet längst upp med balkongen på taket och utsikt över Afghanistan.. oj Marrakech. Lisa och jag vågade knappt leta upp vägen till stora torget, som innebar en labyrintgång genom tiotals otäcka gränder där människor satt längs med gatan i sin misär och luktade skit. Jag känner mig verkligen otrygg och aningen illa till mods över våra helt olika liv. Egentligen kanske det är dumt att känna så eftersom man inte direkt kan hjälpa var man är född. Det är det otäcka, allt handlar om vart man är född. Vi har det så himla bra i Skandinavien, jag tror att Sverige är ungefär världens bästa land i alla avseenden. Till slut hittade vi till the Plaza, ett underbart ställe. Det är så mycket som händer, det går inte fånga stämningen på bild. Alla människor sliter med sitt arbete för att överleva för dagen. Några satt och spelade för ormar på torget, andra gick med apor i koppel - och vissa erbjöd sig att  byta mig mot två kameler... Dessutom är det speciell bönedag på fredagar, alla moskeer är fulla och även gatorna eftersom de inte får plats. Det var ovanligt att höra bönesången varje dag, fem gånger om dagen, ljuda genom hela Marrakech i form av nån speakerröst. För mig kändes det som att deras liv stannade upp och jag kan inte riktigt förstå hur de kan ägna så mycket tid åt sin religion. Det är intressant det där med religion. Lisa och jag satt på en terass och åt couscous när vi såg the Dutchguys drick färskpressad apelsinjuice från en av vagnarna nere på plazat, vi kände oss lättade och spenderade resten av dagen med dem. Vi var tillbaks på hostlet klockan 18 eftersom det började skymma och det helt enkelt var livsfarligt för oss att gå ut. Medan vi låg och skakade tänder i sängen med bönesången som vaggmelodi, insåg vi att vi behövde nog byta boende.

Lördag: Vi bytte hostel till det som största delar av gänget bodde på, kändes mycket bättre. För övrigt stod det en man en bit utanför i gränden och sålde hjärna. Lisa var den enda som på allvar ville smaka. Vi tyckte hon var galen. Vi åkte allihop till en trädgård som skulle vara väldigt fin, blev lite besvikna när vi såg att den endast bestod av olivträd och lite vatten. Några kameler, åsnor och galna försäljare förstår med. Efteråt tog vi turistbussen till palatset - vilket inte riktigt heller stämde överens med bilder man vanligtvis har av palats, men det var fint. Det växte bananträd runt omkring. Resten av lördagen ägnade vi åt att äta god mat på det stora torget och gå runt kring alla tusentals små försäljningsstånd.

Söndag: Tidigt på söndag åkte vi på utflykt! Fyra timmar bort, till Cascades d'Ouzoud. Mitt ute i öknen och bland Atlasbergen låg detta underbara ställe med fantastiskt fina vattenfall. Bilresan var nästan lika intressant, vi fick se så mycket, hur människorna lever, hur hårt de arbetar, hur barnen leker och hur djuren behandlas. De flesta bodde i lerhyddor som kunde falla ihop när som helst. Vattenfallen var en underbar plats, vi hade en guide som berättade att i området bodde 750 familjer, det enda de hade var olivträd. Därför markerade de varje träd med en särskild färg, för att veta vems som var vems. Denna utflykt liknade mer Expedition Robinson. Typ. Vi klättrade ner och upp för ett av Atlasbergen, hur häfrigt är inte det?! På vägen såg vi sparris växa, örter som helade, hyddor och restauranter, apor, vattenfall och många regnbågar. När vi kommit allra längst ner hoppade vi på en båt som tog oss bara några meter från de största vattenfallen, det var läskigt men väldigt häftigt. Vi åt världens godaste omelett i Tagine på en jättemysig restaurant med världens vackraste utsikt. När alla var mätta och belåtna, tagit tillräckligt många kort och lekt färdigt med aporna åkte vi hemmåt igen, efter en tolvtimmarsdag. Kvällen blev lugn, vi åt middag senast av alla (vi bor ju i Spanien nu!) och handlade några småsaker innnan vi gick och la oss. Det var verkligen en spännande tripp, vi luktade illa och var smutisga när vi kom hem och var dessutom nära att missa flyget. Helgen var fantastisk hur som helst, jag lägger upp kort snart!

Marocko var som en blandning av Flyga Drake och Aladdin. Läskigt men magiskt.

Imorgon klockan 06 åker Lisa och jag till Sevilla, tar flyget därifrån till Marrakech i Marocko. Det ska bli kul och vääldigt spännande. Häftigt att åka till Afrika, nog för att vi ska till nordligaste delen, men ändå.

Igår var det freechampagne på Cielo, men som förra tisdagen kom vi exakt tre minuter för sent. Jag tror inte det gjorde så mycket, vi hade nämligen svensk afton här i Swedish Guesthouse. Det innebär svensk musik, svensk choklad (jag åt såkart inte, mitt kontrakt går ut om en vecka ungefär!) och Absolut Vodka. Vi gick vidare till Cielo och Lancelot, jag hade hur kul som helst. Vi träffade våra roliga Italienska kompisar som tror att de äger Spanien, och våra underbart härliga amerikanska vänner. Alltså jag menar det, de är verkligen underbart härliga, men ibland lite obegåvade. Janne försökte ge igen och sa till Paxton (som kommer från Memphis); "do you know who Elvis Presley was?" Tyvärr förstod ingen ironin och han fick svaret "yeah man, of course I do, he's from my hometown Memphis. Y'all know Memphis Tennessee" (vad konstigt Tennessee stavas).

Förutom alla långväga vänner hängde vi såklart med de vi gillar allra mest, våra kära tyskar. Jona aka Ögat (han hade ögoninflammation första gången jag träffade honom) är en såndär filur som jag trivs så himla bra med. Han är lugn som mig och jag är nog mer eller mindre den enda tjejen som inte klänger på honom. Igår var han dock inte så lugn, vi spelade ett digital frågespel på Lancelot och han var i världens extas ungefär som min lillebror när han fått ett nytt tvspel. Imorgon Ögats flickvän hit och hälsar på, det ska bli kul att träffa henne.

Imorse var Janne och jag och simmade igen, en sådan härlig känsla. Ikväll har vi suttit ett gäng på Soho och ätit tapas och dreglat över deras chokladmeny.

Nu måste jag nog sova, vi hörs på måndag igen när vi kommer hem från detta beryktade tusen och en natts Afrika!

Jag sitter och tittar på flygresor och sorterar nötter. Det ligger nötter över hela mitt skrivbord just nu. Alla är inte lika goda, vissa smakar julafton och vissa smakar plastförpackning. Janne tog nyss en pistagenöt utan att skala den, sedan försökte han ge mig skulden för att skalet var så hårt.

Idag hade vi världens mest långtråkiga klass, men det är också den enda av lite högre standard så jag ska inte klaga. Alex var däremot hög från igår tror jag;

Alex: (mumlar något) ....
Jag: What did you say?
Alex: (tittar på mig som om han aldrig sett mig förut och ler stort och fånigt) Oh, nothing. I'm just sitting here... talking to myself a little. I think you are nice. Everyone is nice. The whole world is full of nice people. I love the world.

Igår var vi på Saxo, en bar som hade lite filmvisning. Vi struntade i filmen och spelade DART i flera timmar istället. Det var hur kul som helst, jag och Iceman (Haukur från Island) var ett team. Inte vilket team som helst, utan ett vinnande sådant! Det var mest hans förtjänst, det ska jag inte stick under stol med... Sjukt roligt!

Ikväll väntar American-Dutch fiestan på Lancelot och gratis champagne på Cielo. FÖRRESTEN! Jag och Janne har börjat simma. Två gånger i veckan på Wellness Center 5 minuter från vår lägenhet. Det är perfekt, hur kul som helst och jag har saknat att bada bastu. Alla är tvugna att ha badmössa och vi såg så roliga ut. Vi simmade i filen bredvid en gammal kärring och vi racade henne. Med förlust (hon tjuvstartade). Men Janne säger; "give us two weeks, then we will look as people who have dont nothing but swimming"

Anton har förresten haft världens roligaste dröm:

"jag tror de va så att vi satt o drack tequilla o alla va lite småpackade, så började alla erkänna grejer sen va de bara du o jag kvar och då frågade jag dig om du verkligen aldrig ätit pizza, inte ens smakat när du va liten, liksom som första gången du såg pizza typ, och då erkännde du att du hade smakat då! inte mycket men en slice liksom. de va inte grejen att du hade gillar de men fan va du skämdes att du hade smakat på de. jag fick lova som fan att aaaaldrig berätta de för nån för de förstörde liksom din grej me att säga att du aldrig ätit pizza som du e helt ensam om typ!"

Igår satt vi ute på Alex och Vickys penthouse terass och lekte charader. Alla rökte vattenpipa, jointar, vanliga cigaretter och drack Cruzcampo utom Lisa och jag. Det roligaste var när Janne skulle härma Zac Efron, han gjorde det med bravur. Perfekt skulle jag vilja säga.

Om några veckor kommer my silverlining Anton hit och jag ser fram emot det så hjärtskärande mycket. Det ska bli skönt att prata. Förlåt för hur mycket jag kommer prata Anton. Inte för att jag behöver be om ursäkt, våra sleepovers genom the old, fabulous and tough years har ju mest bestått av Grattis Världen och konverserande. Choklad med. Som alltid "någon" gömde så jag fick leta tills jag började grina och "någon" fick plocka fram den igen.

Vet ni vad jag saknar? Två saker;
1. En svensk sommardag. Att sitta på altanen med mamma när hon har semester och att gå kvällspromenader med mamma i armkrok (hon går alltid så ojämnt. I otakt. Så det är väldigt ansträngade men värt det såklart) Och att vara i Alhammar och somna på bryggan med vattnet som vaggsång. Och Smögen.

2. En svensk höstdag. När man vaknar på morgonen av att solen skiner med temperaturen är nästan nollgradig. Inget regn men kallt. Man får ha på sig mysiga varma kläder och UGGs. Dessutom smakar choklad alltid godast när luften är kall.  Åh, luften är så ren och lätt att andas i Sverige! 

(Kan hända att jag romantiserat årstiderna en aning men det är så jag väljer att minnas... dessa idyller)

Åh, jag har ett sådant MAY AND JUNE STATE OF MIND!

Igår pratade jag och Melody återigen om Jannes knepiga vän. Eftersom invånarna i stora delar av Europa, Tyskland inräknat, är fruktansvärt dåliga på engelska blir det lite fel ibland när vi pratar.

Jag: I know! He's so weird, and I never really get whether he's joking or not!
Melody: Yes! He said to me "Janne looks sad", so I went to him and gave him a fuck. 

Här blev jag lite konfunderad med tanke på 1, Janne och Lisa är tillsammans och 2, Melody brukar prata lika välvårdat som jag. Men det visade sig att hon menade gave him a hug. Så jag kunde andas ut.

Det var fest i Casa Bonita i torsdags, temafest. Det kunde varit jättespännande OM INTE temat hade varit pimps and bitches. Okej, vi kan nog alla enas om att det var fruktansvärt kul att se alla killar klä ut sig - just eftersom det är så uppenbart att det är på skämt. Vissa tjejer såg ut som vanligt (ursäkta) men jag kände mig sådär bekväm vid tanken på att vara halvnaken. Det slutade med att jag såg ut ungefär som vanligt jag med. Spetsen var det mest uppseendeväckande jag vågade använda. Vi dansade på La Choza som nog är Spaniens bästa ställe. Ögat följde mig hem och Lisa och jag skrattade i nån timme innan vi somnade. Innefrån Freddes rum gnisslade sängen...

Ursäkta de hemska minerna osv, men vi försökte genuint ge oss hän temat.

Alex och Vicky kom förbi på en drink innan vi gick till Casa Bonita. Båda såg hemska ut!

Vet ni vad, jag sitter ensam i vår stora lägenhet. Lisa och Janne weekendar i Sevilla och Fredde åkte till Tarifa med några tjejer. Det är lite otäckt att vara ensam faktiskt. Jag kom nyss in, åt en tapas med Melody och Nora. Det är så härligt att det aldrig är för sent för att gå ut och äta här.

Jag pratade med mamma innan och är lite avundsjuk på snön.  Kalla höst- och vinterkvällar med choklad är så härliga. Jag klagar verkligen inte, imorgon tänkte jag åka till stranden och skriva brev i solnedgången. Jag är förresten hemskt solbränd nu. Det klär mig inte riktigt, jag förstår nu att jag är grisrosa-vit-som-en-mjöksäck av en anledning. När jag var liten tyckte jag alltid att mammas hud såg ut som pepparkaksdeg när hon var solbränd. Jag kunde till och med känna doften. Så ser jag ut nu. Minus doften och att jag inte passar i färgen.

Fredagen spenderade vi på den härliga playan, vissa betedde sig lite märkligt, vet inte om det berodde på solsting eller låg IQ nivå. Senare gick vi för att äta tapas på Plaza de las Monjas, väldigt goda och väldigt mycket dyrare än på La Taberna - som tyvärr var fullkomligen belamrat med folk. Senare hamnade vi på Mandala, och jag kan skriva under på att det är världens bästa och finaste bar. Iallafall en utav dem! Jag knyckte deras glass- och kaffemeny som minne.

I lördags åkte vi till Sevilla och handlade lite. Holly verkar vara besatt av PPP, pampigapimppälsar med tillhörande anskrämlig hatt. Hon provade alla hon såg. Vi handlade lite, åt på Starabucks, drack för många frappuccino osv. Vi tänkte åka till Malaga men det fanns inga hostel varken där eller Sevilla, så vi lämnade resten av Sverige och åkte hem till Huelva igen. Det kändes konstigt att säga hejdå, precis som att vi ses nästa vecka igen.

Jannes kompis är här. Han är konstig. Igårkväll gick vi ut, 4 olika barer och en klubb. Han var aldrig nöjd utan undrade hela tiden när vi skulle gå vidare - eh okej? Jag var lite irriterad på honom. Han har ett såndant där tyken utseende om ni vet vad jag menar. Otrevlig är han också. Vi var på en irländsk pub som visade ett TV-inslag från när Obama vann Nobels fredpris. Ni vet ju vad jag känner för Obama. Jannes kompis skrek "han förtjänar verkligen inte det där priset!" Helt obefogat. Ikväll lagade han mat till oss och satt med händerna i kors, inte ett leende bjöd han på.

Melody: So did you have fun yesterday?
Kompisen: Hmm.. Yes. Why do you ask?

T-r-e-v-l-i-g. Idag åkte jag och Jonah till stranden klockan 11 innan alla hade vaknat. Det var väldigt trevligt, och en helt perfekt dag. Resten av gänget kom vid 14 tiden och vi stannade i sju timmar. Sommar i oktober. Glittrande vatten och salta vindar i oktober. Inte för att förstöra stämningen, men vi såg förresten en död fisk på stranden, den var ungefär 150 cm lång. Äcklig som bare den.

Vackra Sevilla

Vet ni vad jag ska göra nu? Krypa ner i sängen med svensk webtv och svenska djungelvrål <3

Igår träffades Portugalgänget här hemma i Swedish Guesthouse och bytte bilder. Vi lagade tysk mat i mängder och när alla gått satt jag och Janne och skrattade i någon slags sömndvala medan vi tittade på allas bilder.

Det här har hänt sedan igår;

1. Kurserna har ändrats IGEN och jag är så fruktansvärt trött på att man inte kan få sitt schema klart!
2. Anton kommer hit i november! <3

3. Förstås, idag får vi nordligt besök! HOLLY OCH LINUS-IDA entrar Swedish Guesthouse! Vi städar och jag har lagt fram handdukar, precis som i ett guesthouse. Varför hälsar inte fler personer på?

Jag älskar de har bilderna! Överst har jag just tappat hela min bikini och vågorna har tagit med sig den någonstans. Nederst kan man inte riktigt se hur höga vågorna var, men nån av oss har hamnat i vågens inferno så att säga, det kommer göra ont...

Tack härliga vänner

Hola hola buenos días! Hur mår ni? Jag sitter i soffan och försöker skjuta mina aggressioner åt sidan. Som vanligt är det Fredde som spökar, han har haft världens fest här hemma medan vi varit borta fast vi verkligen bad honom att inte ha världens röj, varit hemma hela dagen idag - inte städat - inte handlat. Usch, jag förstår alla föräldrar som ber sina barn hjälpa till men blir besvikna gång på gång. Jag känner mig som FREDDES MAMMA! Inte okej. Dessutom frågade han nyss följande;

Fredde: When are we eating tonight?
Lisa: (på svenska) äta?! Ät när FAN du VILL!

Vet ni, vi har haft världens underbaraste weekend. Jag har aldrig känt mig så avslappnad i hela mitt liv. Inte en enda gång på tre dagar brydde jag mig om vad klockan var, inte en enda tid att passa, inga uppgifter i kurserna. Vi bara var!

Vi träffades på tågstationen klockan 09 i fredags där problem nummer 1 uppenbarades; vi fick betala dubbla priset för våra hyra bilar eftersom vi är under 25. Janne fyller 25 nästa vecka. Surt med tanke på att vi bokade på internet och där stod det inget om ålder. Vi tänkte att vi skulle visa personalen vår bokning, men då till problem nummer 2; de hade inget internet. Eh, okej? Vilken tågstation har inte internet? Vilket företag har inte internet? Vilken skandal. Hur som helst fick vi våra bilar. Då kom vi på att det saknades en person. Problem nummer 3; har ingen ringt Trish? Okej, vi ringer Trish... hon trodde vi skulle åka nästa fredag. Som tur var är hon lagt åt det spontana hållet och hon hängde med. Vi åkte hem till Swedish Guesthouse för att hämta henne. Problem nummer 4; bilen startar inte. Vi började fundera över om ödet ville att vi skulle stanna hemma... Nåväl, bilen startade och problem nummer 5; det första Janne gör är att köra in på en enkelriktad gata.

Vilken novell detta blir! Hur som helst, vi kom fram till Armacao de Pêra - paradiset. Vi hade två enorma lägenheter och jättenära till havet. Vi badade i små laguner med kristallklart blågrönt vatten de två första dagarna. Underbart. Lagade mat tillsammans på kvällarna, satt uppe länge och pratade traditioner och musik. Igår innan det var dags att lämna vackra Portugal åkte vi till en typisk Algarvestrand där vågorna var helt galna. De högsta var nära 4 meter och fullkomligt livsfarliga. Jag trodde att jag skulle drunkna två gånger, men det slutade bara med ett skadat knä, tappat örhänge, tappad bikini, skadad höft och en skadad fot.

ÅH jag höll på att glömma! När vi åkte från stranden stannde vi till vid en sand fiesta, det var 15.000 kvm SAND! Ett sandland med fantastiska skuplturer, stämningsfull musik, häftig ljussättning. Det var alltså otroligt skickliga konstnärer som hade skulpterat olika figurer under temat evolution science. Det var jättehäftigt att se. När myggorna började bitas och månen stod hög åkte vi till Faro och åt Italiensk middag innan vi återvände hem till kära Spanien.