Me voy esta noche con lágrimas en mis ojos...
Inte okej. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag lyssnar på Mr Moon och håller med. Igår hade vi som sagt den sista måltiden med gänget. Sista cappuccionon på Casablanca. Sista promenaden runt stan klockan 02.30. Jag vet inte hur många gånger jag började gråta. Idag kommer Jonsey och några andra för att säga hejdå. Bussen till Madrid går 22 ikväll och vi är hemma ett dygn senare ungefär. Hemma i Sverige alltså. Fattar inte riktigt det.
Konstigt. Jag har träffat så många människor här, minst 150 olika ansikten har man liksom kunnat räkna med att stöta på några gånger i veckan på olika barer och sådär. Kanske 20 personer som vi verkligen har hängt med, och utav de 20 kommer jag sakna ungefär 7 personer väldigt mycket. Så det riktigt gör ont i hjärtat och jag har lite panik i bröstet. Jag är verkligen glad över att ha fått träffa sådana fina vänner. Som tur är kommer Janne till Sverige snart, han och Lisa har krypit långt långt lååångt in i mitt hjärta.
Vi ses snart Spanien, me encanta todo aquí, para siempre en mí corazon. Echaré de menos todo lo que tanto. Me encanta España y sentirme como en casa.
HJÄÄÄLP
I onsdags var det Goodbye-party i Casa Bonita. Det var hur kul som helst, som vanligt. En tjej trillade, slog i huvudet och blödde ner hela huset. Det var olyckligt. Vi andra hade roligt, pratade om alla ställen i Italien vi måste åka till och drack lite Sangría. Jag konverserade på tyska i 20 minuter med våra kära Holländska killar. För det otränade örat kan ju 20 minuter låta som lite, men med tanke på mina ringa kunskaper i tyska var det sjukt bra jobbat. Senare gick vi till La Choza där Janne fick stryk, vissa gjorde en nummer 2, dvs gick tre minuters gångväg från klubben för att lägga sig och sova mitt på gatan. Vi dansade till Empire State of Mind och vad glada. Hemvägen var som vanligt, Jonsey och jag summerar vad vi gillar och ogillar. Dessutom berättade jag för Valdas exakt vad jag tycker om basketkläder. Men det är väldigt hemligt.
Igår hade Tim goodbye-party i sitt hus. Alla var trötta och Jurij var inte okej. Han gav mig 1 euro och sa "I wanna take a ride on you." Alla blev tysta och Janne blev arg.
Idag har vi ätit på Hamburgerbaren för sista gången. I solen, utan jacka. I 25 gradig vårvärme. Underbart. Vi köpte bussbiljett till Madrid på söndag. Helt plötsligt känns allt så verkligt. Märkligt. (Rhymes!)
Jag kommer sakna allt så mycket. Tur att Lisa och jag har varandra iallafall.
Spring in My Heart
Give it for Granada,
G r a n a d a was fresssssshhhhh
I fredags klockan 06.00 gick Janne, Lisa, Melody och jag till el comedor där bussarna väntade. Konstigt att se alla vänner så tidigt, aldrig hänt innan. Eller jo, alla gånger vi är på fest men då är det ju av helt annan anledning. Ok, fullkomligt ointressant. Vi snappade den bästa bussen, förstås, och satt med Fantastic Four längst bak, förstås. Det enda som var 100% störande var att Iceman var på speed eller något, pratade oavbrutet. Eller ursäkta, skrev jag pratade?! Menar skrek, "sjöng", vrålade, försökte vara rolig etc. Sedan bråkade Alex med en tjej om vem som skulle få den sista platsen i baksätet - á la dagisbarn.
- Don't you think it's fair that I get the space?
- No.
- But I was here first.
- Can you understand me?
- No. Can you undertand me?
- No.
- But I talked to the busdriver.
- So did I.
- I'm not moving.
- Me neirther.
- Let's throw a coin.
Vi andra höll på att dö. Hur pinsamt kan det bli... Tillslut flyttade sig någon annan och det blev två lediga platser. Alex satte sig bredvid tjuriga tjejen, sträckte fram handen och sa. "I'm Alex by the way". Då kunde vi inte hålla oss längre. Framme vid Alhambra var luften så fin. Nästan som Sverige, det gick jättebra att andas. Vi tog många fina kort trots att Janne flertalet gånger påpekade "there are nicer ones on google".
Vi drack Sangría och fiestade som vildingar likt en High School movie på vårt hostel. 170 studenter tog över det där stället, skulle jag säga. Sprang från rum till rum, skrattade och sjöng. The Dutch guys rum förvandlades till något slags Fraternities and Sororities Mekka. Jonsey introducerade sitt nya favoritord, fressshhh. Det roligaste på kvällen var när några east european killar tog av sina tröjor. Jonsey stirrade på dem och sa "that's not fressshhh... Wanna see fresshh?" Och tog av sin t-shirt... Skapade kalabalik.
We gick till en bar (tog approx en och en halv timma). Det var roligt där. Och billigt. Vi vaknade sent på lördagen. Melody, Lisa och jag delade rum och det var världens bästa. Vi tog en tripp till stan, var trötta... Åt mat på en fin restaurang... Var trötta... Gick till vårt Hostel och sov... Vaknade, gjorde oss iordning, gick till Janne och Jonseys rum, drack sangría och berättade roliga historier. Vi hamnade på en tråkig bar där jag (!) somnade med huvudet lutat mot Lisas axel. - Va fan!!, tänkte alla andra. De väckte mig genom att skynda till Granada 10, världens häftigaste klubb. Gammal biosalong som gjorde stämningen perfekt. Jag svär, det var som X&Y i en biosalong! Underbart och vi dansade fötterna av oss. J, J, Lisa och jag försökte hitta mat senare. Det gick inte bra så vi åkte till vårt Hostel. Melody hade vår nyckel så vi var tvugna att fråga efter en extra. Jonsey tyckte det var heeelt insane att man kan få en extranyckel; "ehh... okeeeej. I saw a cool laptop in someones room... Hola Señora... I forgot my roomnumber. Think it's 210. But can you please give me 216 and 217 AS WELL?.... just in case..."
Sedan somnade han. Vi sov två timmar, satte oss på en buss. Fick veta att erasmusstudenter aldrig mer får bo på det fina hostlet, okej vad synd.. Bussen stank bakfylla. Usch. Vi satt på cafeer och restauranger i tre timmar innan vi kunde åka hem. Det var skönt att komma till Calle Magallanes.
Jag öppnade dörren, såg solen lysa in över vårt fina vardagsrum och kände mig lite sorgsen. Om en vecka packar vi och lämnar detta fina ställe. Vill INTE tänka på det.
El gran finale (TORSDAGSKLUBBEN OM TVÅ V.)
Sådär ja, mina kära. Idag skrev vi final i spanska, skulle väl säga att vi ran the show. (Hoppas jag, pinsamt om jag har fel). Hur som helst. Heelt slut var vi ikväll efter tentan. Gick till Mercadona och handlade lite goda saker, tittade på Family Guy i nån timme och nu slocknar vi alla snart. Hoppas jag. Imorgon åker vi till Granada över helgen. Det ska verkligen bli roligt, särskilt eftersom vi är 170 studenter som hänger på.
Nu till det mest spännande av allt; bussen går klockan 07.00. Vi måste vara vid bussen 06.45. Det tidigaste vi går upp här i Spanien är ungefär klockan 12. Det är liksom tidigt. Vi går och lägger oss mellan 03-05. Nu ska vi gå upp vid fem. Hemma hade det inte varit farligt alls. Vad fort man kan vänja sig.
Förresten, världens historia här. Jonseys utbildning kräver att han studerar utomlands en termin, vilket han nu gör här i España. För det första missade han ansökningstiden till erasmus. Så han fick betala för allt själv, inga stipendier. Men det löste sig för honom ändå, vilken tur den killen har, tänkte jag. Han rycker alltid på axlarna när det händer något och klarar sig alltid. Nu till det bästa, han har skrytit om hur få poäng han måste läsa här. Bara 9 st. Alla har påpekat att det verkar förvånansvärt lite. I förrgår läste han broschyren inför utlandssemestern. Smart. I slutet av terminen liksom. Då fick han veta att han minst behövde 18 credits, annars måste han göra om terminen. Han sa att hans pappa inte skulle låta honom komma hem om han inte löste det. Och han löste det på två dagar, helt otroligt. Fast terminen är SLUT i princip. Nu är allt lugnt och han kommer gå balistic i Granada.
Igår drack vi kaffe på Casablanca med Melody, Alex och Vicky. Ibland säger V konstiga saker. Jag sa att jag inte var så bra på matematik, men på andra saker. Då sa hon "really? ... like what?". Helt allvarligt. Ehh okej...
Underbara Lissabon. Minnen i fickformat.
No shit, Sherlock!
Passande, kan man tycka, var att ikväll kom Jonsey hit och vi tittade på den nya filmen Sherlock Holmes. Väldans fin tycker jag. Han hade ett och annat ess i rockärmen den där Holmes.
Tänk om jag hade... lite mer tid.
Men icke sa nicke. Exakt om två veckor sitter Lisa och jag på bussen till Madrid. Med massa väskor i bagageutrymmet. Det känns helt egendomligt.
Igår var det Bad Taste fiesta i Casa Bonita. Alla hade laddat hela veckan, alla hade ställt in sig på att ha kul efter en veckas oavbrutet studerande. Det blev roligt, alla var glada. Förutom att det började lite märkligt... Lisa och jag var bjudna på en liten fest för att byta julklappar. Vi kände egentligen ingen förutom vår norska vän. Stämningen var lite stel... Vi åt god mat iallafall, och Lisa knäppte upp varsin öl åt oss och sa "Swallow and smile..." . Det roligaste med den där lilla festen var när den tog slut och vi mötte Fantastic Four utanför. Jonsey, Janne, Lisa och jag fick som vanligt tag i den galnaste taxi chauffören av alla, han satte kepsen bak-och-fram, pumpade upp volymen till max, tog min hand och började dansa samtidigt som han körde. Så sa jag på skämt "quieres venir con nosotros?", då skulle han plötsligt ha mitt nummer. Jag torkade svetten ur pannan, sa att jag inte hade någon mobil (sämsta lögnen EVER) och allt slutade med att vi inte ens behövde betala fullpris, perfekt.
Casa Bonita var kul, förutom att jag råkade ge vinäger till Sebastian och Janne, istället för vin. Det var inte okej, jag blev the bad guy för en stund. Vi dansade några timmar på La Choza innan vi kom hem. När vi var hemma för övrigt, la jag mig vid fotändan av Lisa och Jannes säng och sa "I can be your dog". Somnade där, perfekt ställe.
Denna söndagen har varit totalt förstörd. Jag har varit så trött. Försökte gå till parken med Lisa och Janne, men jag fick ligga på en bänk som en annan hemlös och vänta medan de gick en sväng. Där låg jag i solen och slumrade. När vi kom hem somnade jag i sängen. Vaknade sent ikväll och gick ut på en riktig promenad. En lång och skön en.
Imorgon är det måndag och det är min fixar-dag. Massor att göra. Plugga som en stolle.
Jag, Janne och Jonsey - with Bushido in our ears
