Nu åker jag till New York

Här hemma är det lite kaos, ungefär som i Ensam hemma när flera familjer ska åka bort och springer runt i sista minuten och ändå glömmer saker. Förutom att vi bara är fem stycken. Men imorgon ska vi iallfall flyga till Sthlm och på torsdag till New York. Verkligen roligt!

Skönt att slippa alla omotiverade föreläsare ett tag, igår var ändå en av våra IT pedagoger väldigt smart;
Jag: Hej! Du kunde ju inte läsa mitt USB med filmerna, så min kompis Lisa har med sin dator idag med filmerna på.
IT killen: Jaså, lägg den i mitt fack då.
Jag: Öh nej jag tror inte att jag tänker stoppa ner Lisas laptop i ditt fack?
IT killen: Nähä, bränn på en cd då.
Jag: Men det kommer ju säkert inte fungera att läsa filerna då heller! Kan du inte bara titta nu när vi har med datorn? 3 minuter!
IT killen: Vad tror du? Jag har annat för mig.

Tänk vad jobbigt om man gick runt och trodde att man var sådär viktig - vad pinsamt det vore. Jag skäms å hans, hans fru och barns vägnar (om han har haft turen att få några)

Nu ska jag packa ihop mitt handbagage, sedan hoppas jag verkligen att jag träffar alla personer jag har sett i alla filmer från New York där. I helt autentiska situationer, eller nej förresten, helst i sina roller. Och så vill jag att det ska vara vår i Central Park!

En dag med Lisen - breathing gets harder höhöhö

Idag kom Lisen hit. Vi åt mat och efterrätt i hundra år ungefär, vi hade mycket att ta igen. Sedan åkte vi till isen och övervägde huruvida vi skulle beträda den till fots eller med bil. Bilen struntade vi i, och när vi till vår stora fasa satte fötterna på isen så SPRACK den. Alltså, isen SPRACK när Lisa och jag gick ut på den - samtidigt som minst tre bilar var ute och körde på den. Hur ska vi tolka det?

Sedan längtade vi tillbaks till Texas lite, ganska mycket. Jag saknar maten, musiken och att vara vilse mest. Vi tittade på kort och alla filmer från kvällen på Esthers follies och från när vi var vilse. Vi prisar min briljanta idé att filma allting, tack vare den har vi nästan skrattat ihjäl oss idag.
      

Nu ska jag försöka sova, jag har legat inne med foten i högläge nästan hela helgen med Arkiv X som sällskap. Jo, Lisa och jag diskuterade även mitt minne som är sjukt bra vad gällande min tidiga barndom. Jag kommer ihåg Beverly hills avsnitt från att jag var två år och även Arkiv X avsnitt. Då var jag lite äldre dock, typ fem. Jag skyller mina usla mattekunskaper på detta, mitt minne är selektivt och väljer bara att minnas vad som är VÄRT att minnas! Score!

Syskon

Idag har jag ätit våfflor med två systrar och Kia. Den ena utav systrarna ser symboliskt beskrivet ut som en tändsticka och är aningen glupskare än oss andra. Vi andra nöjer oss med två eller tre våfflor medan Beata, som numera är 13 år, har ätit MINST åtta stycken sedan hon var ungefär 6 år. Jag tror att Filippa tappade matlusten lite, för de sista tio minutrarna satt hon och granskade Beatas tallrik och flottiga fingrar, tillslut sa hon "Beata, lugna dig - du vräker i dig!"

Jag har två syskon till som är mästare på att säga roliga saker. Jag och mamma brukar ibland härma vissa personer som inte bör offentliggöras och därmed nämnges X. Detta innebär att vi pratar medvetet dålig engelska. Tyvärr sa min syster Alice, som är 14, "Jag har blivit sämre på engelska i skolan eftersom jag hör er prata sådär". Jaha, tänke min lillebror - det har minsann jag med! Han, som är 12 år, sa "Ja det har jag med! Jag har blivit mycket sämre på engelska när ni jämt säger värsk vrukt!" Han insåg märkligt nog inte att värsk vrukt är svenska med ett prefix i finländskt uttal. Ingen engelska alltså. Ingen medömkan eller extrapoäng hos mamma.

Jag var förresten tvungen att åka till skolan idag för en timme som jag annars missar när jag är i USA. Då fick jag vara med två grupper jag aldrig träffat. Vad som var ytterst och högst egendomligt var att det var tre killar/män i dessa grupper! Jag tänkte "vad gör ni här egentligen? Ska ni inte läsa ekonomi eller nåt, IDA eller whatever?" Sedan kom jag på att sådär kan man ju inte tänka. Det är bara det att jag har inte gått i samma klass som killar sedan urminnes tider. Gymnasiet ungefär. Jag kunde knappt samarbeta! Okej, överdrift - men det var konstigt.

En favorit på fyra timmar

De senaste dagarna har jag haft sällskap av en såndär sprängande huvudvärk med tillhörande illamående. Ni vet, sådär så det känns som om hjärnan först expanderar - sen krymper osv. Så nu tänker jag lite på något annat, nämligen en utav världens bästa filmer, kanske till och med världens bästa med tanke på sina 10 oscar, är verkligen Borta med vinden! Jag kan i mycket allvarsam stämma säga att det är SORGLIGT att den BARA är fyra timmar. Jag har sparat massa citat från den filmen i några år med de mest berömda replikerna, vissa är verkligen inte något att hurra för. Den här till exempel;

Prissy: Mammy, here's Miss Scarlet's vittles.
Scarlett: You can take it all back to the kitchen; I won't eat a bite.
Mammy: Yes'm you is, you'r gonna eat every mouthful of this.
Scarlett: No... I'm... NOT.

Vad är grejen här? Okej lite background, Prissy är ju som vi alla vet a-black-talking-woman-from-the-hood-and-housekeeper-pretending-to-be-everyones-mother. Vi VET det, alla förstår det redan vid första anblick. Detta "minnesvärda" citat handlar alltså om att HON tycker att Scarlett ska äta maten men Scarlett vägrar........ okej. Lägg märke till grammatiken, "Yes mam, you IS". Spännande.

Scarlett: I can't think about that right now. If I do, I'll go crazy. I'll think about that tomorrow.

Här däremot tycker jag mig finna en högst minnesvärd, och återkommande, kommentar! När make nummer två dör säger Scarlett "jag kan inte tänka på det nu, jag gör det imorgon istället". Hon har en speciell syn på saker den där kvinnan. Det kanske är så man börjar tänka när alla man känner dör ifrån en.

Rhett Butler: Did you ever think of marrying just for fun?
Scarlett: Marriage, fun? Fiddle-dee-dee. Fun for men you mean.

Det är kul att Scarlett verkligen säger "Fiddle-dee-dee". Det är också kul att hon aldrig har tänkt på sina äktenskap som roliga. Varför? JOOOO hon är ju kär i Ashley Wilkes... Sorglig historia där, ingen hit inför alla hjärtans dag.

Scarlett: Rhett, Rhett... Rhett, if you go, where shall I go? What shall I do?
Rhett Butler: Frankly, my dear, I don't give a damn.

Detta måste vara det mest kända citatet. Ungefär som nobody puts baby in a corner. Jag förstår varför. Det är gött liksom. 

Tänk om jag kunde få arbeta som repliksanalysator! Jag kanske kan göra det nu när jag uppfann ordet, jag tror att det skulle passa mig hur bra som helst.


En tredje MrsCreepy?!

Okej, jag har en bekännelse att göra; det där pratet om att man blir frisk när man låtsas att inte vara sjuk? Tydligen fungerar inte det längre. Jag vet inte varför, antagligen är jag för gammal eller något. Jag har stört alla med mitt snorande hela veckan men ändå har jag vart väääldigt produktiv med uppsatsskrivningar och liknande. Och jobbat varje kväll med.

JA just det, jag skrev om tanten som gav mig creeps (inte crepes), och bevisligen är hon inte bara otäck, nej sanna mina ord! Uppenbarligen lider hon utav schizofreni. Men det är också här dilemmat uppenbarar sig; hon är diagnostiserad (utav mig) hypokondriker och talar/ljuger/skryter gärna om sina påhittade sjukdomar. Men igår när jag ringde på dörren hörde jag följande och började tvivla på om även detta var påhitteri;
Tanten - Vem är det som kommer?
Tanten - En levande människa tror jag
Tanten - Jaså, en levande människa denna gången!

Nu kommer jag få ännu mer creeps när jag ska dit... Och på tal om creeps så gjorde jag och Anton Spökcrepes (trademark)  i måndags på Spöktimmen, ackompanjerat av Grattis världen. Otroligt bra symbios! På tal om några andra som fungerar i en otroligt bra symbios så lagade jag och Kajsa aka MrsCreepy lunch igår. Kvalitetstid!

     

RSS 2.0