Selektiv hörsel, torsdagsklubben och andra saker

Jag har bott i Alhammar ena halvan av veckan, och hos Lisa den andra halvan. Vi har skrattat jättemycket, pluggat ganska mycket och tittat på emmas lägenhet. Den var lite läskig. Hon bor med fyra andra personer i ett hus, inget lås på dörren, och animistiska spår av voodoo utövning... Men jag hoppas hon ska trivas. Linda var hemma lite nu idag så vi har vart ute och gått - i vårjacka och sådär. Snart öppnar tennisbanorna med, GÖTT!

Jag har förresten till min fasa märkt att mitt minne alternativt hörsel är riktigt dålig ibland. Det ser ut såhär ungefär;

1)
Handledaren: Kan du kopiera 9 utav detta häftet och 15 av detta?
Jag: Ja, 9 och 15?
Handledaren: Ja precis.

1 minut senare vid kopiatorn

Jag: (pratar högt med mig själv) Alltså jag har ingen aning, 8 och 14? 15 och 15?

2)
Morfar: Kan du köpa munkar till mig?
Jag: Japp! Äpple eller hallon?
Morfar: Äpple!

1 minut senare

Jag: Äpple, hallon? Hallon äpple... Hmm, jag tar HALLON.

3)
Jag:
Hej! När var Kilborn föreläsningen imorgon?
Handledaren: Vi samlas vid 08.30!
Jag: Okej, tack så mycket!

1 minut senare

Jag: (för mig själv) Sa hon åtta eller nio? Ingen aning.

Det händer mycket på landet - nykomlingar i affären och så.

Idag skulle jag handla ägg åt mommi, så jag åkte till lilla ICA affären. När jag gick in hörde jag två upprörda röster så jag låtsades titta på typ ris och pasta för att tjuvlyssna;

Mannen (som äger affären pratar inte så bra svenska): (kliar sig upprört i huvudet) NEJ! 3 gånger 60 - jag säger det! Jag har rätt!

Tanten: (ser ut som en liten terrier som kämpar för sista ordet typ) Jag gick faktiskt ur skolan med stort A i flera ämnen.

Mannen: Jaha

Tanten: Ja, det var i svenska.

Mannen: Mm whatever I don't CARE!! (sa han INTE men han tänkte nog det)

Tanten: I matematik också. Jag har betalat för mycket! Jag VET det!

......

Sedan gick det en stund. Eller han körde ut tanten och jag fortsatte handla. Sedan skulle jag betala. Då råkade jag se att hans son gick i samma klass där jag har praktik. Så som den vänliga och trevliga själ jag är tvingade jag fram ett..;

Jag: Hej på dig!

Mannen: Ni känner varandra?! Du känner min son? Hur kan du veta vem min son är?! (Han kom närmre för vaje mening, verkligen aggressiva mannen)

Jag: (Ångrar att jag sa något) Ehh mm.. Eller jag har praktik i hans klass

Mannen: Min son! Känner du henne? Ljuger hon? Är det sant? Vad heter hon isåfall?

Sonen: Ja det är sant. Hon heter Alexandra.

Mannen: (Blir jätteglad, typ som att jag var Messias) VA! Vad bra att du presenterar dig! Inte många som gör! Du bor här?  Du hjälpa min son med matte? Ah, lilla lärarinnan! Detta är min son, jag är hans pappa! Vi är inte gifta eller så, jag har en fru, HEHEHE (tycker att han är jätterolig)

Jag: Mm, kunde nästan räkna ut det...............(blir avbruten)

Mannen: Du ska träffa min fru! - MARIA! KOM HIT! KOM HIT! DU SKA TRÄFFA LILLA FRÖKEN HÄR! LILLA FINA FRÖKEN!

(Frun kommer och säger hej)

Jag: (Generad) Hej kul att träffas. Jo jag ska väl betala nu då...

Mannen: 90 kr! Om du VILL betala alltså?

Jag: Eh.. jo visst, det brukar jag göra. (Lämnar fram en 100-lapp och får tillbaks 90 kr...........) - Det är nog lite för mycket växel. Typ 80 kronor för mycket.

Kul att han skröt om sina mattekunskaper innan - sedan fick en selektiv matematikhjärna (JAG) HJÄLPA honom. GÖTT!

Paper chaser in NYC

Nu är jag hemma. Det är alltid så konstigt att komma hem tycker jag. Fast denna gången var det lite lättare, för jag bär inte riktigt på en konstant törst som jag (och Lisa) gjode efter att vi kom hem från Texas. Jag trodde på fullaste allvar efter några månader att den där hemska törsten var kronisk. Men vi hade nog bara ätit sjukt stark mat i några veckor.

New York var ungefär som jag förväntade mig fast lite bättre. Verkligen en underbar resa, Mamma Mia på Broadway och häftiga saker- men varför varför varför i hela världen är all säkerhetskontrollpersonal så enormt otrevlig?! Jag fattar verkligen inte det, om de nu vantrivs på jobbet så är det väl bara att säga upp sig eller? Hört talas om det här nya, att ha hyffs?

Jag och mamma blev lurade (relativit medvetet dock) av en kille som ville sälja sin musik till oss. Han spelade upp ett öhm, regisserat och inövat tal som gjorde att vi inte kunde säga nej. Han gick under namndet "Nr # 1 Artist" och ungefär såhär lät det;
Nr # 1 Artist: Hey Miss, Miss! Oh, is it okey if I speak with you even though I'm a black man? Does your mum approve? I have to ask you know, a lot of white people here are racists and not very open minded. I've got a licence to sell my music on the street, pleast buy my CD - my grandmother always said I was going to be a star. Are you from Sweden? I can speak all the languages, GODDAG, GUTEN TAG, BONJOUR, HOLA. Let me sing for you.
Mamma: No, let me just buy your CD to my youngest daughter.
Nr # 1 Artist: No, I'm very cocky - I can sing, I can rap - I can do whatever you want. So what's it gonna be?
Mamma: Well sing a song then

Sedan var vi fast. Han slutade aldrig sjunga. När han var färdig med sången började han rappa. Det tråkiga var att det lät verkligen förskräckligt - och när vi kom hem och satte i skivan i datorn var det en blandskiva av diverse R'nB artister där han bara gav ifrån sig lite ljud i bakgrunden... Men han behövde nog pengarna.

RSS 2.0