Me voy esta noche con lágrimas en mis ojos...
Inte okej. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag lyssnar på Mr Moon och håller med. Igår hade vi som sagt den sista måltiden med gänget. Sista cappuccionon på Casablanca. Sista promenaden runt stan klockan 02.30. Jag vet inte hur många gånger jag började gråta. Idag kommer Jonsey och några andra för att säga hejdå. Bussen till Madrid går 22 ikväll och vi är hemma ett dygn senare ungefär. Hemma i Sverige alltså. Fattar inte riktigt det.
Konstigt. Jag har träffat så många människor här, minst 150 olika ansikten har man liksom kunnat räkna med att stöta på några gånger i veckan på olika barer och sådär. Kanske 20 personer som vi verkligen har hängt med, och utav de 20 kommer jag sakna ungefär 7 personer väldigt mycket. Så det riktigt gör ont i hjärtat och jag har lite panik i bröstet. Jag är verkligen glad över att ha fått träffa sådana fina vänner. Som tur är kommer Janne till Sverige snart, han och Lisa har krypit långt långt lååångt in i mitt hjärta.
Vi ses snart Spanien, me encanta todo aquí, para siempre en mí corazon. Echaré de menos todo lo que tanto. Me encanta España y sentirme como en casa.
Jag förstår att det inte är med glädje ni lämnat Espanja, men ni skall veta att jag är skitglad att ni är påväg hem! Hoppas tid finns så att vi kan ses i veckan =)
